samtal med värdshusvärden och hans hustru, men fann att namnet Haygarth var för dem lika främmande som om det varit taget från en inskription på faraonernas grafvar. Jag gjorde förfrågningar rörande byns få innevånare och hörde att den äldste man på platsen är klockaren, en inföding, som min värd antog aldrig i sitt lif ha varit tjugo mil från sin födelseort. Hans namn är Peter Drabbles. I morgon skall jag söka upp honom. Den 7 Oktober. Sedan jag uppsökt klockaren styrde vi våra steg till kyrkan. Han var en svag gammal man och resultatet af det förhör jag anställde med honom var primo att han förklarade sig aldrig ha kännt någon med namnet Haygarth under loppet af sitt sjutiofemåriga lif; secunda att han aldrig kännt någon annan som kännt Haygarth; tertio att han var nära bekant med hvarochen i byn, och att han visste att ingen af innevånarne skulle kunna gifva mig sådana upplysningar jag önskade. Sedan jag erfarit detta var mitt nästa göromål att se på kyrkoboken. Jag fann deri följande anteckningar: 1. Matthew Haygarth, fyra år gammal, begrafven i denna kyrkogård, ofvanför mrs Martha Stilemans grafsten, ungefär 10 fot från den gamla idegranen. Februari 6:te 1753. 2. Mary Haygarth, tjugosju år gammal, begrafven under idegranen, Nov. 21:te 1754. Sedan jag kopierat dessa båda anteckningar, gick jag ut på kyrkogården för att söka reda på Mary Haygarths graf. Under en vacker gammal idegran — som redan varit