Göteborgsposten – 24 augusti 1870, sida 2

I Italien. Läsarens uppmärksamhet skall snart komma att från Frankrike delas på ett annat land, Italien, der betydelsefulla händelser nu äro under utveckling. ÅVi hafva, skrifver en presttidning i Rom, nu likasom år 1867 alla tecknen till en sig närmande katastrof. Denna är också kommande, men skall ingalunda såsom då inskränka sig till några nattliga angrepp på vaktposter eller till gräfvandet af minor mot Vaticanen. Det är denna gången icke blott medelklasserna, som stå fientliga mot påfvedömet, utan detta uppgifves äfven af sina bästa anhängare, af den romerska aristokratien. Påfvens närvarande belägenhet är — ofelbar och allena. Vid gränsen uppstiger åskvädret, som snart skall bryta löst. Det består af tre italienska infanteridivisioner under general Cadornas befäl och bär titeln: Central-italiensk observationskår. Dessa truppers officiela bestämmelse är att skydda det påfliga området, men derpå tror ingen. Man väntar tvärtom hvarje dag, att general Cadorna skall rycka in i Kyrkostaten. Det påstås visserligen att en öfverenskom melse i godo träffats mellan påfven och Italien om, att italienska trupper skulle besätta Kyrkostaten, utom Rom som skulle förbli neutralt område. Men detta kan icke gerna vara sannt; ty Italien skall nu icke uppgifva sina lyckliga utsigter till att åtkomma Rom såsom sin hufvudstad. Det är dock visst, att påfven, sedan han blef ofelbar, har försatts i nödvändigheten att söka stöd hos den bannlyste Victor Emanuel, som en af dagarne leende gör sitt intåg i Rom under folkets jubel. Det förtjenar äfven antecknas, att påfven, sedan Napoleon fråntagit honom sitt stöd, sökt hjelp hos Preussen, som först lyssnade, men sedan, då det ej kunde draga någon fördel af gubben som påfvekonung, kallt tog handen bort. De tyska tidningarne börja redan hovera sig öfver, att påfvedömets fall är ett verk at Tysklands segrar. Man kan då aldrig vara rättvis mot Napoleon. Ännu bör det likväl ej ha fallit ur allmänhetens minne, att, innan man å ekumeniska mötet började diskutera frågan om påfvens ofelbarhet, franska regeringen affärdade en note till påfven med förklaring, att om denna ofelbarhet blef proklamerad, skulle franska trupperna återkallas. Otelbarheten proklamerades, och trupperna återkallades. Sedan dess ha lifliga-underhandlingar pågått mellan Frankrike och Italien, hvilka, såsom vi i går antydde, synbarligen ledt till det resultat, att Frankrike åt Italien öfverlemnat att sjelft på bästa sätt lösa den ro merska frågan, i hvilken Frankrike ej längre vill inblanda sig, sedan påfven visat sig icke vilja hörsamma dess råd.