död, öfverfölls han af ett slags melankoli, sade presten. om han var olycklig med sin hustru eller om han kände sin helsa aftaga är mer än hvad jag kan säga. Ni mäste komma ihåg att min sagesman var blott en gosse på den tid hvarom jag talar och att, då han sextio år derefter omtalade saken för mig var han en mycket gammal man så att hans intryck voro mer eller mindre obestämda. Men rörande vissa fakta var han bestämd nog, och bland de omständigheter han lifligast erinrade sig äro de som utgöra ämne för den historia jag vill berätta er. Några veckor före Matthewis död tycks hans hustru Rebecca Haygarth, ha företagit en resa norrut i sällskap med en onkel, för att höra John Wesley predika vid något särskildt tillfälle och för att deltaga i en kärleksmåltid. Hon var borta mer än fjorton dagar, och under hennes frånvaro besteg Matthew Haygarth sin häst tidigt en morgon och red bort från. Dewsdale. Hans hushåll bestod af tre flickor, en karl och gossen Andrew Hone, sedermera min klockare. Innan mr Haygarth begaf sig i väg, sade han att han ej skulle återvända förrän sent påföljande afton, och hade sagt till att endast karlen (hvars namn jag glömt) skulle sitta uppe och vänta på honom. Han åtlyddes punktligt. De öfriga i hushållet gingo till sängs kl. 9, den vanliga timman, och den manlige tjenaren väntade för att taga emot sin husbonde, under det gossen Andrew, som brukade sofva i stallet, satt uppe för att hålla sin äldre kamrat sällskap. Klockan tio kom mr Haygarth hem, lemnade sin häst