Lägret vid Chålons. (Korresp. till National.) D. 13 Augusti. Jag begaf mig i morse ut till lägret, isynnerhet för att taga det i ögonsigte, men äfven för att följa vär olyckliga 1:sta armekar (under Mac Mahon). Vi ha städse varit tillsammans sedan den olycksdigra 6 Augusti (vid Woerth). Då den sista marschrouten skulle tillryggaläggas i morse, tog jag afsked at mina vänner. Ni må icke tro, att våra soldater betedde sig så som om de gingo till en begrafning, tvärtom! Det skall i sanning icke dröja länge, innan man får åter höra den I:sta armekåren omtalas. Den skall nu hemta krafter och ersätta sin förlust, för att återuppstå på ett lysande sätt. Den vet, att den gjort sig väl förtjent om fäderneslandet, och då jag gick längs vägen, kunde jag höra soldaterna tala om sitt nederlag med samma stolthet som den, hvarmed de gamla grenadiererna på sin tid talade om sina segrar vid Austerlitz och Jena. Det är en lång väg från Chälons till lägret, isynnerhet efter åtta dagars ansträngande marscher. De aderton bataljoner af det mobila nationalgardet, som Paris uppställt, ligga i den östliga delen af lägret, på högra sidan om vägen, då man kommer