Göteborgsposten – 20 augusti 1870, sida 2

m. sett d. ä. Pettersson, hade han icke några blånader i ansigtet. Till ett af vittnena hade han yttrat: när Gustaf kommer hem i e. m. skall jag lära honom mores. Ytterligare uppmanad att tala sanning förklarade d. ä. Pettersson att han ej hade någon reda på om han skurit sonen, men kunde dock icke förneka att det varit en möjlighet att han gjort det. Han vidhöll dock bestämdt att Gustaf först öfverfallit honom. Detta påstående bestreds dock af denne senare, som sade sig endast ha råkat få omkull fader, då han skulle försvara sig för dennes öfvervåld. Såväl far som son äro mycket illa kända i polisen och har isynnerhet den senare otaligt många gånger fått plikta för fylleri, slagsmål, förargelseväckande uppförande m. m. d. Då någon bevisning nu icke förefanns emot honom att ha misshandlat fadren, mot hvilken han tvärtom fortfarande yrkade ansvarspåstående, kunde han icke åtalas härför, utan blef i stället åtföljd till en läkare för erhållande af nödig skötsel. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och blef d. ä. Pettersson, på grund af hvad mot honom under förhöret förekommit, införpassad till cellfängelset.