Göteborgsposten – 20 augusti 1870, sida 1

Det är verkligen en smula ruskigt! Hvilket? Kriget? Ack nej, låtom oss icke, äfven i dag, börja med detta sorgliga kapitel, der hvarje bokstaf är skrifven med våra medmenniskors blod, snej, vi mena helt enkelt — vädret. Knappa sexton grader en sommardag vid middagstiden i sjelfvaste rötmånaden! Om mornarne 5 å 6 (mycket tidigt på morgonen, förstås!) och om aftnarne 9 å 10 grader! Brr, fram med öfverrockarne! Bortåt 9-tiden på dagen har det ändå vanligen varit så der temligen varmt, ty solen, den gnistrande solitären på naturens safirblå drottningmantel, har nästan hvarje förmiddag under förflutna veckan kastat sina strålar öfver folk och fä. Brukar ni måhända intaga ert lilla morgonkaffe i Trädgårdsföreningen? Inte? Ja men, vet ni det är verkligen ett cafe, hvartill ni torde få svårt att uppleta maken, vi mena nu icke precis schweizeri-paviljongen i morisk stilutan naturens eget stora Cafe, med de fina gräsmattorna, de lummiga trädgrupperna, de briljanta blomsterdekorationerna och de muntert qvittrande caf-chantant-sångerskorna, hvilka hvarken pocka på åalltverslantar eller supger med ostron. och champagne utan äro så innerligt belåtna med några små smulor som falla från ditt bord. Hvilken förtjusande parfym i detta cafse! Den förenade doften från rosor, löfkojor och resedor, hvilken non-plus-ultra Triple Extrait af berusande finhet! Huru oändligt mycket att föredraga mot en af instängd cigarrök och qvalmiga spritångor impregnerad atmosfer! Betrakta denna stolta, i alla färger skiftande grupp af svällande stockrosor, denna smakfulla rabatt-bukett i rödt och blått! Utan tvifvel föredrager ni detta brokiga sceneri, hvari naturens egna varma pulsar slå, mot nöjet att få skåda edert eget ampla jag från fotabjellet allt upp till hjessan i en guldramad schweizeri-trymå,