Göteborgsposten – 17 augusti 1870, sida 2

och soldater, liknande ett rödt garnityr. Stora afdelningar af våra pionierer arbeta mödosamt att gräfva grafvar för dessa menniskooch hästlik, och att hugga bort bloden från bergsklipporna. Ur stora Sropar framsticka blodiga händer och fötter, som skoflas ned af de våra. Vi inträffade nu i byn Spicheren. De härstädes från bivuaken uppjagade fransmännens lägerreqvisita föllo i våra händer. Deribland funnos hela tältläger, hästmunderingar och vapen i stor mängd. Från bykyrkan och häckarne höras de sårades stönande. Vårt sanitärdetachement inrättar lador och stall till operationssalar. Under operationsknifvarne skrika och plågas de olycklige; döende sjunka några i våra armar. Våra regementsläkare, som här hålla bivuak, skynda att söka bispringa en del, på hvilka åsynen af allt detta elände menligt inverkat. Timme efter timme utsöker döden sina offer. Jag besökte bykyrkan. Från ingången till altaret lågo svårt sårade fransmän. Mellan dem vandrade prester och nunnor, sanitärpersonal och sjuksköterskor. Från Frankfurt skrifves d. 7 Aug:: Ända tills i morse hafva dagligen hit ankommit sårade och fångar, hvilka dels blifva qvarlemnade eller transporteras vidare. Banstationerna i Mainz och Frankfurt äro så godt som barrikaderade med proviant för de ankommande soldaterna. Hela murar at bröd, oräkneliga bryggkar fulla med vattenblandadt vin och förfriskningar af alla slag synas så inbjudande för de stackars gossarne, som vid Wissembourg höggo så tappert in — de äro alltigenom bairare, stora, starka karlar, och preussare. Bland de fångna äro flera turcos, små solbrända vildar med blixtrande ögon, bländande tänder, fulla af eld och lif. Man kan se på dem med hvilket trots och oförvägenhet de måste störta sig i striden. Och likväl kunde de icke hålla stånd mot våra långsamma, tröga bairare och de preussiska skräddarne. Äpe äro riktiga smadjeflar, sade mig en lätt sårad baiersk infanteri-underofficer, hvars regemente hade att göra med en turcosbataljon; på 500 stegs afstånd störtade de sig på oss, under det att vi långsamt ryckte fram; vi sköto raskt ned den ene efter den andre, och då hälften at dem — hälften stupade verkligen för våra skott under anloppet — ändtligen kom fram, vande vi gevären om och läto dem smaka på de tyska kolfvarne. Icke desto mindre var det ett styst arbete. Som sagdt, de äro verkliga smädjeflar. Från alla källor framgå, att fransmännen vid Wissembourg blifvit med vida öfverlägsen styrka angripna och slagna först efter ofantliga förluster å Yreussarnes sida. Detsamma gäller äfven den i går afton d telegraf anmälda nya segern öfver Mac Mahon, hvarvid 4000 fransmän tagits tillfånga. Trots allt är likväl ställningen i Frankrike ganska vådlig