Göteborgsposten – 16 augusti 1870, sida 2

Lagkarlen visade mycken tvekan, men Valentine hade väntat att stöta på svårigheter och var ej alldeles oberedd på ett bleklagdt nej. Han blef angenämt öfverraskad då George Sheldon sade honom, att han skulle ställa om saken, men reversen måste ställas för fyrtio pund i stället för tretiofem. Deremot skulle de två månaderna utsträckas till tre. Valentine tog ej i betraktande att han derigenom skulle få betala något öfver hundratretio procent pr år för de penningar han behöfde. Han visste att detta var hans enda möjlighet att få penningar, hvarföre han tillslöt ögonen för kostnaderna och tackade mr Sheldon för den handräckning han lemnade honom. — Sedan vi nu fått denna affär på det klara skulle jag önska några minuters privat samtal med er, sade George; men ni måste lofva mig den strängaste tystlåtenhet rörande hvad som kommer att sägas. — Naturligtvis! — Ni tycks ha fört ett något sysslolöst lif under de sista två månaderna, och det förvånar mig, mr Hawkehurst, ty ni är en person med talanger. — Jag medger att jag låtit mina talanger gå förlorade, ifall jag har några, svarade Valentine likgiltigt. Kapten Paget tycks ha kommit i goda omständigheter sedan han blef agent åt er bror; men jag är ej Horatio Nugent Cromie Paget. — Ni skulle kunna förtjena mera pennuingar än han, svarade lagkarlen; men jag förmodar att ni ej vill befatta