Göteborgsposten – 16 augusti 1870, sida 1

— —— —— ——————————— Den allians som ingåtts mellan mr Sheldon och kapten Paget öppaade en lysande framtidsutsigt för denne. Mr Sheldon var intresserad i bildandet af ett visst aktiebolag, men hade sina särskilda skäl att ej önska synas i detsamma. Kapten Paget kunde i detta fall vara honom till nytta. Det behöfver knappt sägas att vexelmäklaren litade på sin nya bekantskap endast för så vidt det ver alldeles nödvändigt att lita på honom. Emellertid hade lyckans sol gått upp för Horatio Paget i ovanlig glans. Han kunde betala sitt logis och var en högst respektabel person i sin värds ögon. Han åkte i gigg, han åt präktiga middagar på de förnämsta restauratiouerna och bar lavendelfärgade handskar. Hvad Vulentine Hawkehursts ställningar angår, var den vida mindre lysande. Kaptenens patriciska utseende och skick voro en ständig källa till vinning för denne gentleman; men Valentine hade ej något patriciskt utseende och det arbete mr Sheldon hade att erbjuda honom var af mera oviss och mindre vinstgifvande natur, än det som föll på den elegante kaptenens lott. Men Valentine var nöjd. Han delade kaptenens logis, ehuru han ej delade kaptenens middagar eller åkte i hans gigg. Han hade tak öfver hufvudet och var sällan så utan penningar att han ej kunde äta sin middag; dermed var han belåten. Han var mer än belåten, för första gången i sitt lif visste han hvad det ville säga att vara lycklig. Han brydde sig ej om framtiden, han glömde det förflutna och hängaf sig af själ och hjerta åt det närvarandes lycka. Aldrig hade Philip Sheldon funnit ett så villigt red