Göteborgsposten – 15 augusti 1870, sida 2

ej stå alldeles oberedda, om eventualiteter inträffa, då deras ord kan bli af någon betydelse vare sig för sjelfförsvaret eller för ordnandet af rättvisa förhållanden i Europa. Andra striden vid Saarbriick. (Ur korrespondenser till Köln. Zeit.) Saarbräck d. 6 Aug. på natten. Det är omöjligt att redan några timmar efter en så het strid, kring hvars sista momenter natten bredde sin slöja, nedskrifva en någorlunda detaljerad skiläring, isynnerhet som kampen var å vår sida alls icke förutsedd eller tillämnad(). Endast 69:de regementet hade, sedan vi utrymde staden Saarbruck, åter haft någon förbindelse med fienden och tagit plats i S:t Johan. Fransmännen sjelfva hade alls icke besatt staden, utan blott der fouragerat. Det låg, som bekant, i general v. Moltkes plan att icke fasthålla denna öppna plats, så länge icke nppmarschen af vår arme från Nahedalens mynning ännu utförts, med andra ord, att icke inlåta sig i några allvarsamma strider, innan ett den midtemot stående fiendens styrka motsvarande antal trupper anländt. Under de sista dagarne försiggick denna uppmarsch i oerhörd skala, likasom på hela linien. Spetsen af våra trupper framsköts derigenom åter ända till Saarbruck. Fransmännen hade åter lemnat sim förskansade ställning på Exercisplatsen och Vinterberget, och teterna af armekärerna ur första och andra armcen uppnådde i dag vid middagstiden Exercisplatsen, som de funno obesatt. Dessa teter komma i långa, tunna linier, utan aning om den kolossala fientliga makt, som upprullades framför dem. I början var fäktningen obetydlig, men de våra sågo snart, huru det var med den framför dem i skogarne dolda öfvermakten. Endast efterhand lyckades de att tillkalla de på marsch stadda trupperna; de hade under flera dagar vid ordnandet at uppmarschen blifvit mycket uttröttade och kommo bataljonsvis i striden, uttröttade efter fem till sex timmars marsch. Det gällde att storma starka ställningar, såsom sluttningarne å Spicherberget midtemot Vinterberget. Striden upptogs af de våra med verklig entusiasm och tapperhet. Fransmännen hade ordnat sina batterier på sluttningarne och beskötv de få bataljonerna. Emellertid öfvertog befälhafvaren öfver 8:de armekåren, hr v. Goeben, ledningen af striden: truppen hyser ett ofantligt förtroende till denne generad, och dragande till sig de efter hand inträffande förstärkningarne, stormade den höjderna med stora förluster, trots granater, mitrailleuser och Chassehots, med hvilka senare fransmännen au hasard pa långt håll verkligen träffa mycket bättre, än på nära hå. Då jag, från skogshöjden ett ögonvittne till den första striden, anlände till slagfältet, hade redan Spicherbergets sluttningar stormats af de våra och fienden kastats tillbaka på höjden. Det har varit ett blodigt arbete; derom vittnade antalet af de sårade, som man förde till staden. Det var rörande att se, med hvilket innerligt deltagande, med hvilken uppoffring gifta och ogifta qvinnor bjödo de lätt sårade sin arm, sin skuldra, för att föra dem, med hvilken outtröttlig ifver de tillförde dem förfriskningar och gjorde allt, för att lindra de olyckligas smärtor. Borgarena i staden täflade om att aflösa hvarandra i bärandet af bårarne och göra tjenst i lasaretten. Flickorna klättrade upp på de till slagfältet farande vagnarne, för att vårda de sårade och skaffa dem in på sjukhusen. Striden rasade på Spichererberget; gevärselden knallade utan afbrott, och de stridande bataljonerna aftecknade pittoreskt sina mörka linier mot bergets gråaktiga bakgrund. Från dalen till höger, från trakten vid der goldene Bremm och från utkanten af skogen till höger utspydde franska artilleriet sin eld. Vårt artilleri uppställde sig midtemot det och bragte det till tystnad. Om jag icke misstar mig, kördes först emot kl. 4 våra tvenne kanoner upp till venster på berget emot fienden. Ifrån detta ögonblick var jag vittne till kampen. Ofta dolde krutröken de fientliga bataljonerna för mig; gevärselden inhöljde dem derjemte ständigt i en tät slöja. Ingen paus inträdde i skjutningen. Allt häftigare oeh häftigare rasade striden. Vårt kavalleri hade redan gjort några verksamma angrepp. På den midtemot nedsluttande högslätten utplanterades några fientliga batterier. Nedifrån uppåt verkade något af vårt artilleri. Emellertid stodo våra trupper långt tillbaka för fienden i styrka (7), hvilken enligt min beräkning väl fört omkring 20—30,000 man i elden. Ständigt kastade fienden nya trupper emot oss. De våra hade redan en gång trängt honom tillbaka; men han bröt ständigt fram på nytt. Mellan kl. 6 och 7 anlände våra förstärkningar öfver Winterberg. De rusade i fullt språng ned i dalen och klättrade uppför sluttningarne, för att skynda de sina till hjelp. Nio hela batterier uppstäldes i dalen och besköto eftertryckligt fienden, under det att våra två kanoner uppe på sluttningen outtröttligt eldade på mot fienden. Fram mot klockan 7 voro fransmännen också kastade tillbaka på höjden; men de förde ännu en gång trupper i elden. Striden fortgick en half timme; derpå drog sig fienden omkring kl. 8 tillbaka öfver höjden. Ej mindre blodig var striden på vår högra flygel vid Stierig, der det lyckades nägra bataljoner af det 77:de och 53:dje regementena att med stor förlust kasta fienden tillbaka. Artilleriet tystnade kl. y.9. Jag skyndade öfver till Winterberg och såg nu fienden under liflig gevärseld drifvas bort mot Forbach. Mörkret gjorde slut på striden och kastade sitt dok öfver en genom sin lokala romantik högst intressant bataljmålning, utan att dock undandraga de talrika ambulansvagnarne befolkningens blick. Segren är vår. Båda motståndarne lägra sig under den herrligaste stjernhimmel. Bivuakelden flammar öfverallt på höjderna. Saarbriicken d. 7 Aug., på morgonen. Efter hand deltogo följande trupper på tysk sida i striden: af 7:de armåkåren 14:de divisionen med 11 bataljoner, 4 batterier och 1 husarregemente. Af 8:de armekären 40:de regementet, 2 batterier och 3 sqvadroner husarer. Af 3:dje armekåren: 5 bataljoner. — Reserven stod vid foten af Spichererhöjden. Vi ha tagit några hundrade fångar ur 6 franska regementen af Frossards kår. 1 början hade general Kameke befälet; men sedan 40:de regementet och de öfriga delarne af 8:de armekåren kommit i elden, ledde general Goeben striden. Våra trupper trängde in i skogen och togo den oaktadt det segaste motstånd och den otroligaste snabbskjutning. Vår högra flygel, 5 bataljoner af 14:de divisionen, hade emellertid uthärdat en ej mindre blodig strid, under hvilken fiendens försök att rycka fram med starka artillerimassor i centern misslyckades. Vårt artilleri ryckte neml. med ens betydligt framåt och tvang tienden att draga sig tillbaka. Då mörkret inträffade, blef fiendens ätertåg märkbart; han sökte att genom en fruktansvärd kanonad betäcka det. Först fram mot aftonen anlände general ZaIT Amrr —