Göteborgsposten – 13 augusti 1870, sida 1

veta alla huru det står till idag, men hvad vi omöjligt kunna förutse eller förutsäga ar, huru Europas öden i dag om en månad till gestaltat sig. Skall Preussen lyckas att totalt nederslå Frankrike, skall gretve de Ke ratrys förslag om Napoleons afsättande bli en fait accompli och skall måkända ärets Napoleonsdag illustreras genom Preussarnes intåg i Paris? Den, som letver, får se, men omöjligt synes i detta ögonblick ingenting. Upprepade nederlag på slagfältet, split och oenighet bland generalerna, jäsving och oroligheter i Paris, hvilket står färdigt att när som helst bli en härd för revolutionen, sannerligen i dessa dagar skulle väl knappast den simplaste daglönare vilja byta plats med den, som för ej länge sedan dikterade lagar tör Europa. Och ändå hvem vet, i dag om en månad till, kanske allting är förändradt, ty Hvad lyckan bröt, kan hon försona, Och hoppet bär en konungs krona, eller också en kejsar-krona för den proussiska Siegesgreisen! Eller om — — —! Det är i dagar lika dessa, som det beställsammma ryktet och dess kolportörer ha fullt upp att bestyra. De mest befängda förmodanden ha också korsat hvarandra under den förflutna veckan, man har bildat queue vid telegramtaflan å Börsen och slukat aftonoch morgontidningar med ett helt annat intresse än då det blott var fråga om en gammal skröplig gubbes upphöjande till Gud eller en liten preussisk löjtnants smörjande till spansk konung. Som ett bevis på med hvilken spänd uppmärksamhet man äfven extra muros följer Begivenhederna kan anföras, att badgästerna på Särö anordnat om ett särskildt bud, som landvägen hvarje morgon afhemtar posten, så att man der redan vid 10tiden pa f. m. vet lika mycket, som alla andra civiliserade menniskor, I Marstrand går man ännu längre; härom natten inkommo ej mindre än tvenne segelbåtar för att nästa morgon klockan 5 kunna hemsegla med den färska Posten. Det torde också vara temligen förlåtligt om man i dessa tider är en smula nyfiken. Molndigrare har framtidshimlen aldrig i mannaminne sett ut och en vacker dag gäller det kanhända vårt eget skinn. Femtusen döde står der i ett telegram och man läser det helt hastigt, mumlar kauske halfhögt ett: hm! jaså! och går genast öfver till nästa punkt. Men var god och stanna ett ögonblick framför dessa tvenne ord! Femtusen döde! Femtusen kraftiga män undanryckta samhället och förvandlade till en blo dig, själlös köttmassa! Femtusen par händer för alltid förlamade, fråntagna det materiella förvärfvet, borta för jordens skötsel, för industrien, för arbetet med plog, verktyg eller penna, femtusen menskliga hjernor som upphört att arbeta och bland dessa kanhända mången, som inrymde höga och stora ider, tankar hvilka måhända en gång kunnat föra menskligheten ännu ett stycke sramåt på upplysningens och förädlingens bana. Femtusen hjertan som för alltid upphört att slå, femtusen döda, som nu begråtas af så mångfaldigt flera för hvilka de varit ett stöd, en glädje, ett framtidshopp. Femtusen döda! Dessa tvenne ord skola helt säkert komma billioner tårar att sippra fram ur ungdomliga, klara eller at ålder skumma ögon, att dugga ner öfver släta eller skrumpna, rosiga eller infalloa, fina eller grofva kinder, ty i sorgen äro vi alla lika, vare sig att vi begråta en general eller en simpel soldat. Från denna sorgliga tafla af mensklig oro, menskligt elände, vilja vi kasta våra blickar på en liten interiör ur det fridfulla, lugna hemmets verld! Ni är en liten täck värdinna, som helt nyss blifvit er egen eller rättare en annans, kort sagdt, ni är nygift. Bevars, så fint unga herrskapet har det! Grönt i sängkammaren, blått i förmaket och rödt i salongen! En ganska vacker krona det der och blomsterbordet sedan. Hvad behagas? En balkong och blommor på den också; ser man på bara. Piano — Malmsjös? Inte, aha, ni gynnar en ny kraft, som vill arbeta sig fram. Ni gör rätt, ty det är god ton i hr Billbergs pianon. Deremot synes oss det yttre något för lysande. Men det är en smaksak. Ekmöbler i matsalen, präktigt — och serveringarum med på köpet. Ett alltför nätt litet kök; det är ändå bra aptitligt med porslinsspis, tycker icke ni detsamma? Handkammaren overmaade fin. Så många små burkar, krukor och buteljer. Skafferiet väl försedt, jaså, middag i morgon. Det är hkval en smula vågadt att i den här hettan — men, ni begagnar utan tvifvel Aseptin. Aseptin, hvad är det för slag? Huru, min nådigaste, ni känner ej till en af tidehvartvets intressantaste uppfinningar Aseptinen, Gahns Aseptin detta medel att skydda födoämnen och organiska ämnen i allmänhet från förskämning härledande sig från förruttnelse, surnande eller härsknande? Ni tror oss ej? Var god och hör endast hvad Upsala-Posten säger: Aseptinen har under denna sommar tilldragit sig en uppmärksamhet och vunnit ett förtroende som sätta utom alla tvifvel att detta konserveringsmedel skall finna en alltjemt växande användning, om också åratal komma att förgå, innan man hunnit så allmänt lära känna dess värde, att det blifvit en nödvändighetsartikel i hvarje väl ordnadt hushåll, liksom i ätskilliga fabriker och verkstäder. Från mångfaldiga håll har hr Gahn mottagit de mest uppmuntrande yttranden härom med underrättelser om de lyckliga resultat, ämnets användning medfört. Så skrifver, bland andra, föreståndaren för ett större mejeri: ÅJag har i allmänhet begagnat ett halft och en fjerdedels ort pr kanna vid konserverandet af mjölk, till smör 1 ort pr skålpund, och har äfven