gåttegängsoch Polissaker. Frå Landsorten. Mörderska. Pigan Brita Maja Andersdotter, i tjenst hos enkefru Zellander i Uddevalla, föröfvade i Onsdags en förfärlig mordgerning hvars hemska detaljer, berättar Bohusl. tidn., enligt mörderskans egen uppgift varit följande: Den brottsliga, som blifvit hvad man kalla: väckt, hade börjat plågas af samvetsqval öfver stölder, som hon begått från husbondefolket och hvilka hon ej tyckt sig kunna godtgöra eller försona. Hon kom då på den tanken att genom ett gröfre brott ådraga sig hårdare straff, i hopp att genom detta senare föras fullkomligt in på bättringsvägen. Hon fattade nu i Tisdags afton det ohyggliga beslutet, att mörda den första menniska, hon dagen derpå trastade. På morgonen infann sig i husct torparehustrun Inger Maria Nilsdotter under Solberga i Forshälla socken och utbjöd ägg till salu. Den olyckliga lockafe nu af mörderskan in i ett mindre rum innanför köket, der denna med en slö fällknif utförde sin gräsliga föresats på det viset, att hon afskar pulsådrorna å halsen på sitt offer. Offrets skurna och blodiga fingrar visade att hon hårdt kämpat för sitt lif. Inom en qvart efter mordets begående infunno sig polis och läkare på stället, der de funno mörderskan med mycket lugn omtalande sin grufliga gerning. Hon affördes genast till cellen. sjelfm rd. En i orten ganska illa beryktad person, Joh:s Bengtsson från Åsabacken å Billingen, lärer, berättar Sköfde tidn., förliden Thorsdag medelst att hänga sig i spjellet i ett rum af Lidköpings stadshäkte ha förkortat sitt lif. Mannen hade i Onsdags ankommit till Lidköping med sex lefvande fårkreatur, påtagligen stulna från betesmarkerna å Billingen, och der jemte en honom åtfoljande minderärig son blifvit häktad. hvarester han undergätt vederbörligt polisförhör, dervid han dock fräckt förnekat den olofliga åtkomsten af djuren. Sonen, särskildt förhörd, gaf deremot sådana upplysningar, som voro mycket komprometterande för Bengtsson. Kort efter erhållen kännedom härom, lärer sjeltmordet egt rum. Bengtsson har i trakten allmänt varit ansedd såsom hufvudman för en tjufliga, hvilken isynnerhet å Billingens betesmarker flera år gjort tillgrepp af djur samt äfven på åtskilliga andra ställen begått ofog.