Göteborgsposten – 8 augusti 1870, sida 1

roligen är det just denna företeelse, som ökar ir Walls tilltagsenhet. Men en annan fråga är om icke vederpörande här, såsom fallet är i Frankrike, borde såsom regel antaga, att dementera alla vilseedande uppgifter då de tillkommit i elak afsigt. Detta kan ske utan att vederbörande föröfrigt inlåta sig i kontroverser med sådana tidningar med hvilka det är under vederbörandes värdighet att polemisera. Posttidningen för i går afton innehöll ett meddelande — en uppmaning till den periodiska pressen att icke utbreda rykten och förmodanden, egnade att rubba främmande kabinetters förtroende till de dem gjorda meddelanden om K. M:ts afsigter. Otvifvelaktigt är denna admonition framkallad at Dagens Nyheters fabrikation af rykten. Men jag är fullkomligt viss om, att denna berättigade uppmaning alldeles icke skall inverka på nämnde tidning, för hvilken femöres-politiken står främst af all politik. För bladets afsättning — redaktörens ideal — skall fabrikationen af rykten forceras på samma sätt som hittills. Troligen skall jag ej bli motsagd af någon, då jag yttrar att ett råare anfall har väl ingen tidning på länge gjort sig skyldigt till än det som Eder samtida i Göteborg bar riktat mot Stockholms-Postens redaktion. Här bar det väckt så mycket större uppseende och gjort ett så mycket vidrigare intryck, som Eder samtida, då hufvudstadens tidningar förlöpa sig, strängt klandrar dem derföre och sjeltbelåtet framställer sig som typen för fin won och god smak. Det är besynnerligt, att just de, som gjort till sitt yrke att föra frihetens och humanitetens talan, alltid blitva mest inhumana och ytterligt despotiska så snart de angripas, och rent af oförsonliga om deras fåfänga i ringaste mån såras. Det första nordiska skolmötet synes företrädesvis hatva utmärkt sig för en tröttande talträngdhet och i de stora frågorna för brist på enighet. Voro frågorna illa uppställda, eller hvad var det som vållade att öfverläggvingarne icke medförde några bestämda resultater? Huru förklara att i de vigtigaste trå gorna inga resolutioner kunde fatias, utan den utvägen måste anlitas, att hänvisa till de ka otiska ötverläggningarne? Åro då dessa frågor så invecklade att de icke kunna lösas, eller invecklades de i stället för att utredas? Det, är uppriktigt sagdt, tröstlöst att se så mycket vetande samlas på ett ställe och åtskiljas utan några verkliga resultater. Göran.