Göteborgsposten – 5 augusti 1870, sida 2

Anledningen till kriget. Till Red. af Göteborgs-Posten. Det ensidiga och partiska sätt hvarpå Handelstidningen förer diskussionen om det pågående kriget föranleder till den frågan hvarför H.-T. blundar för förhållanden, som hela verlden känner utom, tyckes det, H.-T:s redaktion? Så fördjupar sin H.-T. uti betraktelser af en mängd synpunkter, som kunna uppställas såsom orsaker till kriget, och kommer omsider till den bestämda slutledningen att kriget irån Frankrikes sida är att betrakta såsom rent dynastiskt. Det tyckes dock som man icke behöfde bråka sin hjerna så mycket med att forska efter den verkliga orsaken till kriget — eller har det måhända icke varit en allmänt utbredd mening att krig mellan Frankrike och Preussen förr eller senare vore oundvikligt, och hvarom? — jo, om hegemonien uti Europa, som Frankrike ser öfvergå från sig uti Preussens händer och som det icke godvilligt lemnar ifrån sig. För den opartiska pröfningen framstår nog detta moment såsom den egentliga tyngdpunkten vid vägandet af de orsaker som medverkat till krigets framkallande. Handelstidningen vidrör också denna punkt uti sina undersökningar, men går helt lätt förbi den, liksom fruktade den att länge uppehålla sig vid densamma och fördjupar sig i stället uti betraktelser af för frågan mera främmande omständigheter såsom möjliga anledningar till kriget, allt för att slutligen framhålla sin älsklingsåsigt dynastipolitiken såsom krigets orsak, hvilket sätt att resonnera afser att uti en så mycket vackrare dager framställa Preussens sak samt hos allmänheten söka försvaga intrycket af dess skamliga förhållande mot Danmark och för hvilket nu kanske vedergällningens timma har slagit. Men, frågar man, är Frankrike berättigadt att framkalla ett krig i Europa för att kunna bibehålla sin ställning såsom dess första stormakt? Vi våga icke jakande besvara denna fråga, men endast anmärka att, så länge kabinettspolitiken är förherrskande uti vår verldsdel, krig af dylika orsaker icke kunna undvikas och må det land som i detta fall känner sig utan skuld, kasta första stenen på kejsar Napoleon. Han framstår åtminstone i detta fall som hvarken sämre eller bättre än andra herrskare med Guds nåde. Och har måhända icke franska nationen genom sin lifliga entusiasm för kriget lagt i dagen att den i detta fall gillar sin regents politik? Handelstidningen älskar att framhålla att på krigets utgång kommer aw bero den germaniska stammens bestånd, Tysklands undergång eller icke, liksom en nation om 40 millioner kunde gå under.