Göteborgsposten – 3 augusti 1870, sida 2

de strängaste fanatici. Flickan kunde ej förlåta sin mors ringaktning af hennes afgud — modern hade ej förbarmando med sin dotters därskap, och efter många tröttande dispyter och obehagliga uppträden — omsorgsfullt dolda för den utarmade sybariten deruppe — efter många tårar och genomvakade nätter, samtyckte Mary Ann Kepp till att en morgon, då enkan hade gått ut på torget, i all tysthet lemna huset med sin älskare. Miss Kepp qvarlemnade ett litet bref till sin mor, mycket ogrammatikaliskt, men mycket qvinnligt och ömt, hvari hon bönfoll om förlåtelse för sitt otillbörliga steg. Oh, min mor, så slutade brefvet, om ni visste huru god och ädel han är, skulle ni ej kunna vara ond på mig för att jag älskar honom såsom jag gör. Vi skola komma tillbaka till er efter vårt giftermål, och ni skall bli godtgjord till sista skillingen. Efter att ha skrifvit detta bref i köket, kädde Mary Ann sig i sin söndagsklädning och for derifrån i en hyrvagn tillsammans med kaptenen. Hon skulle gerna ha velat medtaga ett blåmåladt skrin som innehöll återstoden af hennes garderob, men kapten Paget ryckte på axlarne då han fick se skrinet och sade att färgen vore alltför vältalig. — Ni kan väl resa utan bagage, min bästa vän, sade han, men med sådant bagage som detta bör ni aldrig resa. Flickan lydde utan att förstå honom. Det var ej ofta hon förstod sin fästmans mening, och han brydde sig ej särdeles mycket om att göra den begriplig för henne. Han talade till henne nästan på samma sätt som man talar