Göteborgsposten – 2 augusti 1870, sida 1

Göteborg d. 2 Augusti 1870. väderlekstelegrammet af gårdagen till härvar. handelsförening upplyser att lågt barometerstånd är rådande i norra Frankrike. Sveriges neutralitet. Statsråden Irgens och Broch, chefer den förre för. Norges landtförsvarsoch den senare för dess sjöförsvarsdepartement, hafva blifvit kallade att infinna sig i Stockholm för öfverläggningar med konungen om åtgärder till neutralitetens upp rätthållande. Detta steg å norsk sida kommer naturligtvis att följas af ett liknande från Sveriges, och den frågan tränger sig derför sjelfmant på en hvar: i hvad mån äro dylika åtgärder af behofvet påkallade? När en vådeld bryter ut, lugnar sig icke den i närbeten boende vid tanken derpå att vinden är stilla eller för tillfallet blåser åt annat håll. Han vet att ett vindkast är tillräckligt för att föra det härjande elementet till hans hem, och han bereder sig såsom omtänksam man på att möta en sådan olycka, om den skulle inträffa. Man ser att nästan alla europeiska makter iakttaga en dylik omtänksamhet gentemot den krigslåga, som i Europas midt blossat upp. Det lilla neutrala Belgien har sammandragit tvenne härar af tillsammans 100,000 man. Schweitz och Holland intaga en vis serligen neutral, men kraftigt beväpnad och afvaktande ställning. Ryssland har utfärdat en så beskaffad neutralitetsförklaring att, isynnerhet om den ryska pressens uttalanden få anses utgöra kommentar, man blir frestad antaga att Rysslands intressen mycket snart skola finna sig hotade. Danmark sätter sig småningom på krigsfot och kan redan nu inom trenne dagar hafva trettiotusen man samlade. Italien inkallar tvenne nya årsklasser af sin armå. England, sjelfva det fredliga England, gör rustningar och förklarar att dess ärligt menade neutralitet torde bli svår att bibehålla. Det hopp, man litet hvar trott sig kunna hysa om att kriget skulle blifva lokaliseradt, synes således icke gå i fullbordan, och det blitver då vid farans utbredning hvarje stats pligt att i tide se om sitt hus. Ingen mild se har begåfvat Sverige med det prerogativet att vid de europeiska förvecklingarne stå af desamma oberördt, och redan denna allmänna synpunkt är tillräcklig för att motivera vidtagandet af åtgärder till förstärkande af vårt försvarsverk. Men härtill. komma ock särskilta skäl. Det är onekligt att den ton, som vår kalmaritiske Elibu Burritt, hr Jonas Jonasson i Gullaboås, först slagit an, funnit alltför stor genklang inom Andra kammarens för all fredsmusik känsliga stiängaspel. De hedervärda ledamöterna inom denna del af rikstörsamlingen hafva invaggat esig i der grundlösa förhoppningen att förverkliJandet af enevigt stäende fred var något, som hvilade i deras knän. Med knipslug mine ba de lyssnat till varningarne mot att anse ett tillfälligt fredstillstånd i Europa såsom ett alltid gällande faktum, låtande förstå att de nogsamt märkte den svenska chauvinismensvarghud sticka fram under den antagna välvilliga drägten, och de hatva trott att förnäm sta bladet i den eklöfskrans, som af medborgare-kommittenter skulle flätas dem, komme att utgöras af deras nedpruming i anslagen på försvarsverkets stat. Så har det kunnat ske att vårt land i denna stund står mycket oberedt att upptaga kampen, itall omständigheterna sådant skulle fordra, Hvad vi förorda är icke en väpnad neutralitet, icke vår armees mobilisering, utan en dast sådane förberedande åtgärder, som skulle göra det möjligt att en mobilisering kunde inom måttlig tidrymd företagas, ifall ett sådant steg blefve nödigt. Ser man t. ex. på vår armees personal, finner man redan bland officerskårens medlemmar åtskilliga, hvilka i foljd at ålder och bräcklighet synas mera vara hanvisade på fredens än på krigets värf. Tron på att krig äro omöjliga tyckes hafva spridt sig ätven bland dem, ty att tjena qvar så länge man kan äta gröt, såsom ett i armeen gängse ordspråk lyder, ar den regel ett stort siertal uppställt för sitt handlingssätt — en regel, riktigare ur privat ekonomisk än ur allmän synpunkt, enär meningen dock aldrig kunnat vara att kronans kaka skall njutas under denna blöta form. En order, som t. ex. inne hölle att, efter tvenne veckor, afsked ej vidare medgåtves, skulle aflägsna rätt många otjenstbara elementer ur hären och skulle bespara nationen det förödmjukande skådespelet att i händelse af ett krigsutbrott se skaror at dess försvarare just då strömma ur ledet. Hvad som dernäst torde vara att iakttaga RE SE