En vecka har förflutit och ännu ha andarne icke drabbat tillsammans för att tukta hvarandra. Tidningsspalternas alnslånga telegrammer i början af veckan ha i slutet af densamma krympt ansenligt ihop. Det är lugnet före stormen. Det ligger åska i luften; när blixten ljungar ned, hvar skall den döda och förinta? Innan kort skola vi få se det, men hvar segern än faller, hos tusentals at våra medmenniskor skall den väcka sorg och jemmer, suckan och klagan, ty det är menskans hårda lott, att plåga och att plågas blott! Ack, en bedräglig drömbild blott det var, Att endrägten på jordeu ville stanna, Att det är endast forntidens barbar, Som Kains-märket bär uppå sin panna!