Göteborgsposten – 30 juli 1870, sida 1

har nemligen fått en riktning, som gjort att det på ett högst menligt sätt inverkar på den smula friskhet och behag, som baden i dens. k. allmänna badbassinen kunna skänka. Baden i denna bassin erhållas, som man vet, gratis, men icke skola väl derföre dessa stinkande extra-förplägningar från cellfängelsets cabinets inodores erhållas på köpet. Arbetare och folkskolebarn äro också menniskor, goda nordmannaättlingar, hvilka räkna sitt ursprung från Asarne, ej från — galten Sehrimner. Den afdeluing af k. teaterns dramatiska artister, som i dag afreser till Wenersborg, har haft oturen intraffa här under en tör teatern högst ogynnsam period. Salongen har emellertid de båda aftnar, som spektakler gifvits, relativt taget varit ganska väl besatt och bifallet lika lifligt som välförtjent. Zadies and gentlemen, måtte vi ett annat år få helsa er hjertligt, men mera mangrannt: Välkomna till Göteborg! Det danska skådespelaresällskapet, som i morgon ger sin första föreställning å Mindre Teatern, eger ibland sig två af danska teaterns mera framstående medlemmar: hr och fru Madsen. För dem, som i Köpenhamn varit i tillfälle att njuta af detta konstnärspars, i flera hänseenden högst förträfliga prestationer, behöfva vi endast nämna dess namn. Den det icke gjort kunna vi tryggt (och tryckt!) törsäkra att en behagligare kuplettsångerska än fru Madsen och en litligare Fyr än hr Madsen kan vår svenska scen ej framvisa. Vill ni veta hvad som tilldrog sig vid allmänna handtverkaremötet i Örebro? Jo, hr Feith ville, hr Widman önskade, hr Cedergren anmärkte, hr Lundh ansåg, hr Holmberg instämde, hr Bond trodde?, hr Neuman betonade, hr Schaar förordade och hr — Blomstrand beklagade och sade! Ja, hr Blomstrand hade nog hård panna att yttra, att det är näringsfriheten som befolkar våra fängelser. Hr B. är känd för sina paradoxer, men denna var i sanning mer än lotligt ferbausende. Då Marselllaisen i Thorsdags afblåstes på Lorensberg, instämde äfven en handelsresande af germaniskt ursprung, och hvars affär det är att spinna silke på siden-affärer, i dej lifliga bifallsyttringarne. — Iuru, min herre, applåderar ni Marselllaisen — Ja, hvarför icke? — Men ni å ju tysk? — Ja visst, men denna gången applåderade jag tör mitt hus i — Lyon!