Göteborgsposten – 29 juli 1870, sida 2

aldrig varit stark i att lägga data på minnet, och denna sjukdom har alldeles tagit bort mitt minne. Mr Sheldon slet upp det kuvert, som han i sin välvilliga omtanka för hans väns bästa föregående afton så behändigt öppnat och lagt åter ihop, samt läste brefvet med alla tecken till eftertenka. — Ni gjorde rätt i att bedja mig läsa brefvet, Tom, sade han ylotsligt. be tjugoen dagarnes anstånd går till ända i dag. Det är bäst att ni skrifver en vexel genast, som jag skall sända till bolagets kontor. Hvar har ni er vexelbok? — I fickan på dender rocken som är upphängd derborta. Philip Sheldon fann vexelboken och lemnade den åt sin vän tillika med Georgys portfölj. Huan ordnade skrifmaterialerna för den sjuke mannens beqvämlighet mel qviunlig ömhet. Hans arm uppehöll den svaga kroppen, under det Tom Halliday sakta och med möda fyllde i vexeln; när namnteckniogen var behörigen ditsatt, drog han ett djupt andedrag, som tycktes antyda en betydlig sinneslättnad. — Ni lagar väl att det kommer säkert till bolagets kontor? sade Tom i det han räckte den aflånga papperslappen åt sin vän. Det var vänligt af er att påminna mig om denna angelägenhet. Jag tror att jag ej haft mycket förnuft qvar under den sista veckan. — Nonsens, Tom. — Jo, det är sannt som jag säger. Jag har haft alla