Göteborgsposten – 29 juli 1870, sida 2

sedan Flensborg stängts för postgången, har man tillsvidare utsett Liibeck att vara den plats, hvarifrån posten skall föras till Korsör. Men det är sannolikt, att Libeck ej länge skall förbli ens så partielt öppet som no, utan. kommer, äfven det, att alldeles stängas. Hvad då? Den franska posten, som hittills gått ofver Tyskland, måste försändas öfver England; men då Sverige ännu här ringa postforbindelse med England, ehuru det kunde få den bästa, skola de franska tidningarne äfven bli försenade. De engelska tidningarne komma väl att bli våra hufvudsakligaste källor, förutom telegrafens lakoniska meddelanden. För närvarande ha vi ej hopp om att få tysk post förrän om Måndag. Den danska postångare, som afgick i Tisdags från Korsör till Läbeck, återvänder icke deritrån förrän om Lördags eftermiddag. Vi vilja begagna det mellanrum i notisers ingående, som härigenom uppstår, till att efter tillgängliga källor kasta en Yverblick på dels de diplomatiska och dels de militära förhållandena. I afseende på dessa senare skrifver en militärförfattare i Berlingske Tidender rörande de förestående operationerna? följande. hvilket synes i det närmaste öfverensstämma med verkligheten och i det väsentliga träffar in på våra egna antaganden om de franska armerörelserna. Man kan väl antaga, att fransmännen i afseende på rustningarne äro längre komna än preussarne och att de således skola komma att börja operationerna, med andra ord, att de skola öfverskrida Rhen och rycka in i Tyskland. De skola föra ett anfallskrig, hvilket också bäst motsvarar deras natur och karakter. Denna öfvergång öfver Rhen, som fransmännen kunna väntas skola utföra under loppet at nästa vecka, skall vara den sjunde, som franska krigshistorien har att uppvisa sedan revolutionen. Tre gånger öfverskred Jourdan gränsfloden, utan att dock kunna uträtta något af betydenhet. Blott en gång, året 1797, kom han fram till Wärzburg, men det var endast genom Moreaus bistånd, som han kom så långt. Jourdan hade gått öfver Rhen vid Dusseldorf, Moreau deremot vid Strasbourg. Emellertid måste båda generalerna, sedan de under några månader med omvexlande lycka kämpat mot Österrike, återvände till Frankrike. Moreau var lyckligare år 1800. Han gick öfver Rhen vid Kehl, Breisach och Basel, dref den österrikiska armen tillbaka och åsamkade den ett afgörande nederlag vid Hohenlinden, hvarefter ett vapenstillestånd afslöts i Speyer. Den sjette öfvergången öfver Rhen utfördes af Napoleon år 1825. Den stora arme, som af honom kastades mot österrikarne, gick öfver floden vid Strasbourg, Setz och Mannheim d. 25 Sept. och de närmast påföljande dagarne, och d. 17 Okt. kapitulerade den österrikiska hären vid Ulm. Från denna tid och till hösten 1813 stod alltid största delen af den transka armeen på andra sidan Rhen, och en öfvergång var derför icke nödig under åren 1807, 1809 och 1812. Nu skola vi således om några få dagar vara vittne till den sjunde ötvergången öfver Rhen. Enligt synbarligen pålitliga underrättelser i de franska tidningarne, voro af de 10 armåkårer, som utgöra den rörliga franska armåen, sex på följande sätt uppställda: en vid Bitche, tätt intill gränsen; en vid Metz och en midtemellan dessa båda platser vid S:t Avold. De stå således i nästan rak linie bakom hvarandra. De öfriga trenne armekårerna stå längre söderut, vid Befort, Chalons och Nancy, i riktningen mot Strasbourg. Uvardera af dessa kårer kan uppskattas till en styrka af 30 å 40,000 man, alltsom de bestå af 3 eller 4 divisioner. De trenne förstnämnda kårerna, till hvilka sannolikt äfven en sjerde skall ansluta sig, äro antagligen afsedda för hufvudangreppet, hvilket tyckes komma att riktas från sydvest mot nordost. Den venstra flygeln skall då vid Saarbräck och Sarreguemines öfverskrida gränsen och genom Rghenbaiern rycka mot Worms och Mannheim, för att der gå öfver Rhen. IIögra flygeln och centern skola vid Weissenburg gå öfver gränsen samt med kringgående af Landau och Germersheim utföra öfvergången öfver Rhen mellan Philippsburg och Karlsrube. Armeen skall då koncentrera gig