Göteborgsposten – 28 juli 1870, sida 2

dast underrättelser om rekognosceringar och förpostfäktningar. Nu senast berättas det om en rekognoscering, som baierska trupper företagit på franska området i trakten at Niederbronn (en liten plats i franska departementet Bas-Rhin), dervid de slagits af en fransk truppstyrka under general Bernis. En baiersk officer dödades och tvenne tillfångatogos. Ehuru de franska trupprörelserna äro höljda i det djupaste mörker, synes man på preussisk sida hafva genom sina spioner. af hvilka massor ströfva omkring i Frankrike, fått reda på, att fransmännen skola rycka fram genom Rhenbalern till Mannheim, der öfvergängen öfver Rhen skall sorceras, hvarför preussarne, som i början samlat sina trup per mellan Luxembourg och Rnenbaiern lätt sin högra flygel draga sig, såsom vi i gå: nämnde, tillbaka till trakten kring täs ningarne Coblenz och Mainz. Det var vid Mann heim, som fransmännen gingo ofver Rhen un der krigen 1794, 1798 och 1814; floden har här blott en bredd at 500 fot och ett jemtörelsevis ringa sjup. År 1815 gingo transmännen öfver Rhen vid Selz, Lauterburg (bada på franskt område) och Germersheim (1 Rhenbalern), åren 1796 och 1813 vid Huningue. nära Basel, år 1797 vid Breisuch och Strasbourg Kehl, men alltid söder om Mainz och Worms. För att nu möta denna transmännens öfvergång vid Mannheim, ha preussarne intagit en stark defensiv ställning mellan Mannheim och Worms, afsedd att betäcka det sydliga Hessen och staden Frankfurt, der, som bekant, konung Wilhelm tanker uppslå sitt högqvarter. Vid Mannheim stå f. n. omkring 80,000 man preussare och sachsare samlade. Den preussiska gardeskåren (nordarmeens elittrupper) antages äfven befinna sig der eller är kanske ännu längre framskjuten i Rhenbaiern, vid Diärkheim och Kaiserslautern. Dessutom skulle bäromdagen ytterligare 80,000 man nordtyska trupper vara på väg till det nordliga Baden. Bekräfta sig dessa underrättelser, synes det antyda, att Preussen vill våga ett hufvudslag, för att betäcka Sydtyskland, och att det företagit en stark koncentrering af sina stridskrafter i sydlig riktning, efter det att de tyska sydstaternas anslutning till Preussen förändrat fransmännens första strategiska plan. Således skulle man på båda sidor ha ändrat sin ursprungliga operationsplan, hvaraf möjligen kan förklaras det dröjsmål, allmänheten tyckt sig finna i det långa mellanrummet melkrigsförklaringens utfärdande och den tillämnade offensiva rörelsen. Genom Sydtysklands anslutning till Preussen har emellertid Frankrike vunnit en fördel, hvilken återigen förorsakat Preussen olägenheter. Frankrike kan neml. nu mera godtyckligt välja sin anfallspunkt, under det att preussarne fått en ofantligt större landsträcka att bevaka. En af korrespondenterna till Times är äfven af denna mening. Han säger: I st. f. en jemförelsevis kort gränslime om 50 (eng.) mil från Sierk till Sarreguemines, hvilken är genom ett tätt jernvågsnät förenad med den preussiska monarkiens medelpunkt, skall Preussen nu försvara en öppen linie om 200 (eng.) mils längd, hvilken sträcker sig ända ned till Basel. Det nödgas derigenom fördela sin styrka på en dubbel krigsskådeplats: Nordtyskland och Sydtyskland. Ännu värre är den omständigheten, att de båda operationslinierna endast äro mycket ofullkomligt förenade genom diagonala jernvägslinier. Emedan hvarje nederlag 1 Norden och en fientlig styrkas nedryckande trån Danmark kan förlama Preussens bästa krafter, måste det alltid ha sin största uppmärksamhet riktad på denna punkt och skall näppel gen kunna göra synnerligen mycket tor Syd tyskland, hvilket i följd harat skall i noula bli öfverlemnadt åt sig sjelf. Den stämning, som ger sig tillkänna i Danmark och dess dröjsmål med att förklara sig neutralt, gifver Preussen allt skäl att här hysa farhågor, och det visar sig nu, af hvilken betydelse Danmarks ställning är för det i ett krig med Frankrike stadda Preussen. Detta måste frukta och se sin kraft vid Rhen förlamad, äfven om Danmark endast intager en atvaktande hållning. Den store) Bismarck begick ett stort fel, på samma gång som ett löftesbrott, då han uraktlät att i tid försona Danmark genom ett lojalt uppfyllande at Pragerfreden och i allmänhet ett törsonligt uppträdande mot denna svagare, men geno sm strategiska läge likval så tarliga makt. Skärande måste sådana ord ljuda i de preussiska statsmännens Öron, som de: mer än officiösa pariserbladet Constiwsut:onnes torklaring haromdädagen, att hurudan krigets utgång än må blifra, skall Preussen likväl aldrig tiliatas att skapa sig ett Sebastopol på Als — ord, hvilinna I 2 laga NYmffIIn-— uÖan.4. happ