Göteborgsposten – 28 juli 1870, sida 2

den Naney Woolper som nu stod framför honom såg dock helt annorlunda ut än gårdagens Nancy Woolper. — Ni ser så besynnerlig ut, Nancy, sade dentisten i det han noga betraktade qvinnans ansigte med sina genomträngande ögon. Är ni sjuk? — Jag har verkligen känut mig illamående och matt hela natten. — Ni har öfveransträngt er i sjukrummet, antar jag. Akta er så att ni ej sjelf blir sängliggande. — Nej, det är ej öfveransträngning, mr Philip. Det är ej många som kunna utstå ansträngande arbete bättre än jag. Det är ej arbetet som gjort mig sjuk. Jag förtärde något igår qväll som ej bekom mig väl. — Vid er ålder borde ni veta bättre än att förtära saker som ni ej kan smälta. Hvad var det? Hårdsmält kött och pickles, eller något i den vägen? — Nej, sir; det var endast litet buljong som jag tillredde för den stackars mr Halliday. Sådan föda borde ej kunna bekomma ett barn illa, sir. — Jag förmodar den hade burits upp till mr Halliday? — Ja, mr Philip; ni bar sjelf upp den. — Ja, jag vet. Nåväl då, mrs Woolper, om ni lika väl som jag kände till hvilket inflytande luften utöfvar, skulle ni veta att mat som timtals stått utsatt för den förpestade luften i en feberpatients rum ej är tjenlig för någon att äta. Jag tror nog att det var buljongen som gjorde er sjuk. (Forts.)