Göteborgsposten – 26 juli 1870, sida 2

—— —— ————————— hon varit van att antaga annat folks åsigter såsom bättre än hennes egna. — Tror ni verkligen att Tom snart skall bli frisk igen? frågade hon hastigt. — Om jag trodde annat, skulle jag vara den förste att råda till andra mått och steg. Men, min bästa mrs Halliday, ni kan ju för att lugna er sjelf tillkalla någon annan. — Nej, sade Georgy, suckande, det skulle skrämma Tom. Ni har fullkomligt rätt, mr Sheldon, han är i hög grad nervös och föreställningen att jag vore orolig skulle kanske göra honom orolig. Jag vill ha förtroende till er. Gör ert bästa för att snart få honom frisk. Ni lofvar ju att göra det? frågade hon i den barnsligt bedjande ton som var egendomlig för henne. Dentisten sökte efter något i bordslådan och hans rygg var vänd mot mrs Halliday. — Ni kan vara öfvertygad om att jag skail göra mitt bästa, mrs Halliday, svarade han i det han fortfarande sysslade i bordslådan. Mr Sheldon den yngre hade gjort många besök vid Fitzgeorge-street under Tom Hallidays sjukdom. George och Tom hade varit Barlingfords Damon och Pythias, och George tycktes verkligen vara bedröfvad öfver sin väns sjukdom. (Forts.)