Göteborgsposten – 26 juli 1870, sida 1

—— — ——.— —— — IIan var en så strängt praktisk man, att denna oordning i hans hjerna besvärade honom vida mer än de tankar som förorsakade oordningen. Han satt en lang stund i samma ställning, knappt medveten om mrs Hallidays närvaro, ej det ringaste medveten om den framskridna tiden. Georgy hade haft rätt i sinu sorgliga förutsägelser rörande mr Hallidays dröjsmål. Klockan var nära ett då en högljudd knackning förrådde denne gentlemans återkomst. Vinden tjöt hemskt och regnet hade den sista halftimman slagit mot fönsterrutorna, medan mrs Halliday qvaldes af harm och oro, — Han har säkert ej kunnat få något åkdon, yttrade han, då knackningen kom henne att spritta till; ty huru uppmärksamt en nattetid vakande person lyssnar efter den återkomne vandrarens knackning, förorsakar denna dock alltid en sprittning då den slutligen höres. Ilan har gatt hem i regnet och förkylt sig, det är jag säker om, tillade Georgy. — Då är det lyckligt för honom att han är i en doktors hus, svarade mr Sheldon småleende. Mr Sheldon var utan allt tvifvel en vacker man, men han hade ej något vackert småleende. — Jag har gått igenom de vanliga förberedelserna, som ni vet, och kan lika bra kurera en patient för en förkyluing som jag kan förfärdiga en ny tandrad åt honom, tillade han, Mr Halliday inträdde i detta ögonblick i rummet, guolande på en aria. Han hade endast gått från Covent Garden, sade han, och hade endast förtärt litet öl och en bit