Göteborgsposten – 26 juli 1870, sida 1

dagens lopp ernade hålla svenskt-norskt statsråd mottogo vi på aftonen det meddelande att resultatet af den unionella regeringsmaktens öfverläggningar varit utfärdandet af Sveriges neutralitetsförklaring. bet sinnes, såvidt vi kunnat erfara, ingen organ inom den svenska pressen som icke förordat att vårt land skulle i den nu pågående striden intaga en passiv hållning, Det allmänna tänkesätt, som genom pressen sålunda vunnit ut tryck, har i tronens närhet erhållit mäktiga förespråkare, och vår konung har, såsom en konstitutionel regent egnar, på folkviljans uttalande tryckt sitt bifalls höga stämpel. De rykten som bragts i omlopp om atgifna löften till och hemliga traktater med den ena at de krigförande makterna hafva således befunnits ogrundade. Samtidigt med den fredliga stämning, som sålunda gitvit sig tillkänna inom vårt land, hafva starka sympatier för Frankrikes vapen röjt sig bland vårt folk och en liflig önskan om att upptyllelsen af Pragerfredens ännu ouppfylda bestämmelser till Danmarks förmån måtte bli en af krigets följder. Sakerligen skall likväl ingen undra öfver au våra sympatier ej hastat att skaffa sig uttryck i vapenbragd. Sverige är ingen stormakt. De led inom vår armåee, som glesna i ett krig, ersättas ej så snart. Ett missväxtår är i stånd att slå svårbotliga sår på samhällskrop pen — hvad skulle icke då ett krigsår mäkta åstadkomma? Vårt land är en makt endast af andra rangen. Vi ega derför mer än an dra den förpligtelsen aw främst sörja tör vårt eget hus, och först i andra rummet draga svärdet för de allmänna intressen, hvilkas omvårdnad främst åligger stormakterna enligt den regeln att noblesse oblige. Lika säkert som vårt lilla land skall bland sina stora händelser inregistrera det under gårda gen fattade regeringsbleslutet, lika visst skall också den opartiska delen at det öfriga Eu ropa skänka detsamma sitt bifall och gifva detsamma den berömmelsen att det utgjorde det enda praktiska steg, som kunde tagas samt att en motsatt ätgärd varit — don quixoterie. Sveriges neutralitet blir fullständig,säger telegrammet: den blir sans reserve men, vi skola hoppas det, också sans peur et sans reproche. Europas flesta makter hafva skyndat att törklara sig neutrala, mer med mer eller mindre förbehåll. Rysslana blir neutralt, såvidt icke dess intressen hotas, heter det så till exempel i den at nämnda makt afgifna neutral tetsförklaring. hvarigenom man öppnat sig en bakväg. på hvilken med räddadt sken af ordhällighet en krigsförklaring vid lägligt tillfälle kan utsmugglas. I motsats bärtill har vår regering tillkännagifvit att den i krigets närvarande utsträckning icke ser de ringaste anledningar framskymta till neutralitetens öfvergifvande. Men å andra sidan ligger det i sakens natur att sådana oberäknade händelser kunna inträffa, som sätta vår heder och våra verkliga fördelar så på spel att deltagande blir till en pligt. I slikt fall vore vi naturligtvis icke heller bundne. Men sådant skall säkerligen icke ske. Allt häntyder på att kriget skall blifva lokaliseradt och utkämpas fjerran från vårt land; det nämnda beslutet bidrager emellertid till att från de olägenheter, som detta krigsutbrott burit i sitt skote äfven för vårt fredliga land, aflägsna de bördor som en väpnad neutralitet skulle med fört.