Göteborgsposten – 26 juli 1870, sida 1

skinka. Han hade hört den gudomligasto sång och superat på ett ställe som hertiginnor ej föraktade att besöka, efter hvad George Sheldon sagt honom. Men Georgina Holliday ville i sin lanatliga oskuld ej tro på några hertiginnor. Deremot hade hon en duukel föreställning om vackra qvinnor och upplysta salonger, om dansmusik och smällandet af champagnekorkar, om granna toiletter och glittraude ädelstenar, som bländade åskådarens syn. Hon hade sett en sådan tatli en gång på scenen och alltsedan satt den i ett slags obestämd förbindelse med alla Toms nattliga förlustelser. Haus kläder voro mycket våta, men det var förgäfves som hans hustru och Philip Sheldon bådo honom utbyta dem mot torra eller genast gå till sängs. Han stod framför eldbrasan, berättaude sina oskyldiga äfventyr och bemödanue sig att förjaga molnet frun Georgys unga vackra panna. Då han slutligen lät förmå sig att gå upp på sitt rum, skakade dentisten betydelsefullt på hufvudet. — Ni kommer att lida af en allvarsam förkylning i morgon, lita på det, Tom, och ni skall ha er sjelf att tacka derför, sade han och tog godnatt af den godlynte landtbrukaren. — Har ingen fara, gamle kamrat, svarade Tom; och om jag också skulle bli sjuk, skall jag ju ligga under er vård. Om man är dömd att dö af läkarepiller, är det bättre att ha en läkare som man känner än en som man Derefter gick mr Halliday uppför trapporna, följd af sin bedröfvade hustru.