Göteborgsposten – 22 juli 1870, sida 1

ingen hemgift, och den värde lagkarlen, hennes far, var en klok man, benägen att se löftet om huslig lycka i vackra bordserviser och ett rikt linneförråd, snarare än i sådana ytliga egenskaper som svarta polisonger och hvita tänder. Sålunda blef den fattige Philip kastad öfver bord, som han sade för sig sjelf, och Georgy Cradock vigdes vid mr Halliday, med all sedvanlig ståt och ceremoni. Men denna landtliga bruds kärlekshistoria tillhöra ej dem, som få sitt intresse af förtviflans tårar och ett brustet hjerta. Denna Bårlingford-Julia hade tyckt om sin Romeo lika mycket som hon var i stånd att tycka om någon; men då pappa Capulet yrkade på hennes förening med Paris, mottog hon sitt öde med höfvisk undergifvenhet, och i saknad af vågon sympatetisk biktfader var hon nödsakad söka tröst hos en mera verldslig individ i nipperhandlarens i Bari.ington person Ej beller visade Sheldon någon synnerlig förtviflan. Hans far var en smula doktor lika väl som dentist, och det fanus en hel mängd små svarta flaskor på hans medikamenthyllor, i hvilka den unge mannen skulle kunnat finna dödliga gifter utan apotekarens hjelp, ifall han så önskat. Lyckligtvis uppstod ingen sådan tanke hos honom i hans sorg. Under en tid efter mr och mrs Hallidays giftermål höll han sig surmulet på afstånd från dem och lät folk se att han ansåg sig ha blifvit mycket illa behandlad; men försigtigheten, hvilken alltid varit Philip Sheldons rådgifvare, bevisade sig äfven vara hans tröstare i hans lifs kris. Då han tog sina egna intressen nogsamt i betraktande, kom han till den