Göteborgsposten – 22 juli 1870, sida 1

slutsats att framgången af hans frieri skulle ha opp det värsta som kunnat hända honom. varit rätt Georgina hade ej penningar. Allt är sagt i desga få ord. Då den unge dentistens verldslig. filosofi mognade under erfarenhetens inflytande, upptäckte han att han i afseende på den förnämste mannens i Barlingford verldsliga goda kunde uppställa en jemförelse mellan denne man och en kuaunariefogel, som är innestängd i en vacker bur och försedd med hampfrö och vatten i öfverflöd. Buren är högst prydlig och den sömniga, gamla fogeln längtar ej efter något bättre bo, någon vidsträcktare krets att röra sig på än den fläck af universum som han har mellan gallren på sin bur. Men då och då framkläckes en unge, som då han blifvit fullfjädrad slår sina vingar mot de obevekliga gallren och gerna skulle vilja flyga ut i den vida veriden för att njuta af sin frihet eller omkomma. Innan Georgy hade varit gift ett år, bade hennes fordne tillbedjare fullkomligt försonat sig med sakernas ordning och stod på den bästa fot i verlden med sin vän Tom. Han kunde äta sin middag i det komfortabla huset i Hyley med en förträfflig aptit; ty det fanns en klyfta mellan honom och hans gamla kärlek vida bredare än vigselceremonien i Barlingfords kyrka uppkastat. Philip Sheldon hade kommit till medvetande af att det lif som fördes i hans födelsestad var föga mer än ett slags djuriskt vegeterande lif. IIan hade kommit till medvetande af att det fanns en vidare och angenämare verld utom denna lilla provinsstads områden, och att ett vackert ansigte, en