Göteborgsposten – 12 juli 1870, sida 2

det är just emot detta jag protesterar (nya invänningar). Kriget är förklaradt genom sådana ord, som dem krigsministern, jag menar utrikesministern, här uttalat — feltaget är lätt förklarligt (högröstade nekanden). Ministern Ollivier: Jag begär ordet. Cremieux: Jag vet, att ni vacklar emellan, om ni önskar krig eller fred. Det parti, till hvilket jag hör, önskar fred (stoj), om icke landets ära står på spel. Grefve Bismarck har fått den iden att vilja fatta en preussisk prins på Spaniens tron (nya afrott). residenten: Vi böra icke fördjupa oss i någon diskussion derom (invänningar från venstern). Jag kan icke låta interpellationens egentliga innehåll undergå något slags diskussion. Ollivier: I morgon skola hr Crmieux och de olika medlemmarne af denna församling ha tillfälle att återkomma till den förklaring, som idag upplästs från denna talarestol, efter att hafva öfvervägts i rådet, och när den föreligger tryckt, skola de bättre kunna bedöma dess uttryck och betydelse. De skola då kunna öfvertyga sig om, att den ej innehåller någon utmaning mot någon och att den icke gör något ingrepp i det spanska folkets lagliga rättigheter, likasom den ieke heller på något sätt röjer ovisshet hos regeringen, hvad angår frågan, om hon önskar fred eller vädjar till kriget. Regeringen önskar fred! (Bra! bra!) Hon önskar den med passion (utrop frin venstern), med passion, men med ära! (Mycket lifliga bifallsrop.) General Lebreton: Det önska vi alla. Ollivier: Ingenting är ju ännu slutligt afgjordt. Ingen är bunden genom sin ära, och jag kan ej gå in på, att regeringen, genom att högt och ljuueligt uttala sin åsigt om en situation, som berör krankrikes trygghet och ära, sätter verldens fred i fara. Min mening är, att hon skall använda det enda medel hon eger, till att befästa den; ty för hvarje gång Frankrike visar sig fast utan ötverdritt i försvaret af en laglig rätt, är det säkert om att kunna ernå Europas moraliska understöd och bifall (bra! bra!). Jag beder derför medlemmarne at denna församling, jag beder hela nationen vara otvertygad om, att den här icke är vittne till doida förbereuelser till en aktion, mot hvilken vi skrida tram på smygvägar; vi säga vår tanke rent ut: vi öuska icke krig, vi langta icke efter krig; vi tänka endast på vår värdighet. Om vi en gång tro, att kriget är oundvikligt, så skola vi först börja det, etter att hafva begärt och erhållit eder meuverkan (mycket bra! mycket bral). Der skall då uppstå en diskussion, och om j då icke gån in på var mening, så skall det, alldenstund vi letva under den parlamentariska reg. men, icke vara eder svårt att uttala det; j behöfven då endast störta oss genom en omröstning och anförtro sakernas ledning åt dem, som skola synas eder bättre egnade att göra det i öfverensstämmelse med edra åsigter (invänningar från venstern). Varen öfvertygade om den fullkomliga uppriktigheten i vårt språk; jag försäkrar på min ära: Det finnes ej en baktanke hos någon af oss, då vi säga, att vi önska fred. Jag tillägger, att vi hoppas på fredens bibehållande under ett vilkor, neml. att alla mindre väsentliga partichismer försvinna, och att Frankrike och denna församling visa s enstämmiga! (Mycket bra! mycket bra! Litligt ifall). Barthelemy Saint Hilaire: Det finnes i utrikesministerns förklaring en vigtig punkt, som oförtöfvadt bör belysas. Mivistern har sagt: Marskalk Prim har erbjudit prins Leopold af Hohenzollern Spaniens krona. Jag önskar att få veta med hvilket berättigande marskalk Prim tagit detta steg (bifall från venstern). Ollivier: Utrikesministern har begärt, att diskussionen skulle bli uppskjuten på den grund, att vi icke egde någon närmare underrättelse om underhandlingarne. Detta är det enda svar, jag kan afpitva på den ärade medlemmens förfrågan (mycket ra! mycket bra!). Elmanuel Arago: :Mina herrar! (dagordningen! dagordningen!) Hr utrikesministerns högtidliga förklaring har försatt denna församling i en rörelse, som hela verlden förstår och delar, och hvad mig beträffar, så tror jag liksom min hedervärde vän hr Cremieux, att vi nu icke befinna oss i ett tillstånd af tillräckligt lugn, för att fortsätta förhandlingarne om budgeten; men det är af vigt att framhålla några af hr Olliviers sista ord, enl. hvilka kabinettet föreslår uppskof i diskussionen, för att få veta, i hvilken egenskap hr marskalk Prim erbjudit en prins af Hohenzollern den spanska kronan (nog! nog! till dagordningen!) ... Jag påstår och fasthaller dervid, att ministeren handlat mycket oklokt (buller). En medlem af högern; Ni gör eder således till Preussens försvarare? Arago (fortfar): mer än oklokt, då den gentemot Preussen och Spanien intog en sådan hållning (uagordningen )). Iron: När i en sådan fråga regering och kammare gifvit sin åsigt till känna, bör ingen debatt mera ega rum. Arago: I viljen diskutera budgeten, när ministern, när regeringen, som binder Frankrike mot dess vilja (nej! nej!), utnämner konungen at Spanien och Jörklarar kriget (buller). Rörande debatten öfver samma ämne i senaten, meddelas nu detta referat: Benier lyckönskade regeringen till, att hon lemnat sin förut följda politik och åter höjt Frankrikes baner. Men huru tänker regeringen bringa art. 14 i författningen (om rätten att förklara krig) i verkstallighet, om de af Ollivier i lagstiftande församlingen uttalade ord (ang. lagstiftaude församlingens hörande, om ett krig blefve nödvändigt) åsyftade en inskränkning i kronans rätt, eller om suveränen kunde förklara krig utan någon annans samtycke. Rouher förklarade, att en så allvarsam fråga måste framställas i form af en interpellation. Hubert Delisle tillsporde regeringen, huruvida anbudet om den spanska kronan till prinsen af Hohenzollern är Prims eller den spanska regeringens verk, och önskade dernäst att få veta, i hvilka ordalag den franske gesandten i Madrid blifvit underrättad om spanska regeringens anbud. Ollivier svarade, att regeringen icke trodde sig vara i stånd till att för dagen kunna inlåta sig på en närmare diskussion rörande så allvarliga frågor och derför måste inskränka sig till att säga, att det är dess innerligaste önskan att, medan den energiskt försvarar nationens ära, på samma gång bevara verldsfreden. Jag begär, att någon interpellation i da angifna riktningarna isla må ana mm fina Leva