Göteborgsposten – 12 juli 1870, sida 2

— Då nu vår klient är fri från affären, yttrade hr Plantat, återstår att veta... Men hr Lecoq afbröt honom. Han visste nu allt hvad han önskade veta. Jenny hade ingenting mer att meddela honom; han bytte plotsligt om ton och yttrade: — Ni har verkligen räddat en oskyidig, men hvad ni nu berättat mig mäste ni upprepa för instruktionsdomaren i Corbeil. För att ni ej skall råka vilse på vägen dit, skall jag ge er en ledsagare. Han gick till fönstret, öppnade det, och då han på trottoaren midtemot såg hr Dominis ageut ropade han till honom med hög röst: — Goulard! kom upp. Han återvände derefter till miss Fancy som var så upprörd och förskräckt att hon hvarken vagade göra några frågor eller visa någon vrede. — Säg mig, yttrade han, huru mycket Trmorel betalade er för den tjenst ni gjorde honom? — Tio tusen francs, min herre, men de iro min tillhörighet, jog svär er det, ty han lofvade mig dem för läugesedan för att göra mig skuldfri, han var skyldig dem till mig... — Det är bra, det är bra! man skall ej tiga dem ifrån er. Han pekade på Goulard, som nu inträdde, och tillade : — Ni skall föra denne herre hem till er bostad. Ni skall taga det paket som Guespin lemnade er och genast resa till Corbeil. i (Forts.)