Göteborgsposten – 11 juli 1870, sida 1

— Erinrar ni er då ej, min herre, svarade han, att kuvertet till det bref m:ll Courtois skrifvit till sin familj för att tillkännugifva sitt sjelfmord, bar poststämpel från Paris, bureau de la rue Saint-Lure! Nåväl! då m:ll Laurence lemnade sin tants hus, begaf hon sig enligt all sannolikhet direkte till den af Trömorel hyrda och möblerade våningen, till hvilken han gifvit henne adressen och der han lofvat att förena sig med henne på Thorsdags morgonen. Det var från denna våning hon skref. Kunna vi antaga att den tanken fallit henne in att lägga brefvet på posten i något annat qvarter än det hon bodde i? Det är så mycket mindre sannolikt som hon är okunnig om hvilka rysliga anledningar han har att frukta efters; aningar och förföljelser. Har Hector varit nog försigtig, nog förutseende för att uppmana henne till denna list? Nej, ty om han ej varit enfaldig, skulle han ha uppmanat henne att lägga brefvet på posten på något annat ställe än i Paris. Det är derföre tydligt att detta bref blifvit buret till ett postkontor i närheten af våningen. Dessa reflexioner voro så enkla, att hr Plantat förvånade sig öfver utt cj sjelf ha gjort dem. Men man ser aldrig klart i en sak, hvari man sjelf är lifligt intresserad, passionen försvagar blickens skärpa. På samma gång hr Plantat förlorat sin kallblodigher, hade han förlorat sitt skarpsinne. Han tyckte att hr Lecoq använde egendomliga medel för att hälla sitt löfte. — Det synes mig, min herre, sade han, att om ni vill rycka Hector undan assisdomstolen de män som ni samlar skola göra er långt mera bryderi än nytta,