Göteborgsposten – 9 juli 1870, sida 1

7 Ett, två, tre — fyr, fem, sex! Ett, två tre — tyr tem, sex!-, hvem har ej i några olycksaliga ögonblick af ens jordiska tillvaro varit nödsakad att lyssna till denna sköna och snillrika libretto, satt till Diabellis, Czernys el ler Kalkbrenners läckra melodier? Ha dessa tjusande harmonier till på köpet framvällt un der en 8 å 10-årig exekutörs samlande anslag från ett s. k. klavör af gammaldags skrot och korn — ni minns kanhända ännu dessa smak tulla tingestar med svarta tangenter för heloch hvita för half-toner — då har ni nog med händerna för öronen ropat ve och förbannelse både öfver instrumentet och exekutören. Har ni deremot hört en Jaölls sammetstassar smeka tangenterna på en äkta Erard, en Rubinstein titaniskt storma fram på ett mönsterinstrument at Wolff, Pleyel C:o eller en Satter trolla fram ellvornas lifliga mänskensdans på en at vår egen Malmsjös forträfsliga flyglar, har ni någon gång hört detta, så har ni helt visst i ert sinne afbedt edra forna anathemer mot pianospelet och låtit tonernas vågor obehin