Göteborgsposten – 6 juli 1870, sida 2

Komplimangen gick honom till hjertat. IIan fortfor: Denva morgon klockan tre företogo vi uppgräfvandet af den stackars Sauvresys lik. Säkerligen kan ingen mer än jag beklaga de rysliga omständigheter som äro törenade med denne förträfflige mans död; men å andra sidan mäste jag känna glädje öfver detta enda och beundransvärda tillfälle som erbjudits mig för att bevisa ofelbarheten af mitt känslopapper ... — Fördömda vetenskapsmän! utropade hr Plantat förargad, de äro sig alltid lika. — Hvarföre det? Jag kan rätt väl förklara denna ofrivilliga känsla hos doktorn. Tror ni ej att jag är fortjust då det är fråga om något stort brott? Utan att vänta på fredsdomarens svar fortsatte han läsningen af brefvet: Experimentet lofvade att bli så mycket mer afgörande som aconitinen är ett af de gifter, hvilka envisuts undandraga sig analysen. Ni vet huru jag går till väga? Efter att ba låtit uppvärma den misstänkta materian i alcohol, låter jag den sakta flyta i ett kärl med föga upphöjda kanter, på hvars botten det ifrågavarande papperet ligger. Behåller papperet sin färg, finnes intet gift. Förändras färgen är giftet gifvet. I ifrågavarande fall borde mitt papper, förutsatt att vi ej misstagit oss, från att vara ljusgult betäckas med bruna fläckar eller tillochmed bli fullkomligt brunt. (Forts.)