Göteborgsposten – 5 juli 1870, sida 2

fäderneslandet? Det är mer än sannolikt. Som han ej saknar förstånd, har han dock insett att det isynnerhet i utlandet är svårt att låta spåren efter sig försvinna. Föreställ er en man och en qvinna i ett främmande land, hvars språk de ej tala. De adraga sig genast uppmärksamhet, de kunna ej taga ett steg som undgår de sysslolösas nysikenhet. Tillochmed i det stora London skulle jag kunna inom åtta dagar återfinna en fransman, såvida han likväl ej talar (engelska tillräckligt rent för att kunna gälla som infödd engelsman. Sådana voro Tråmorels reflexioner. Han erinrade sig tuset misslyckade rymningsförsök, som blifvit meddelade af tidningarne, och afstod från utlandet. — Ja, det är tydligen i Frankrike vi böra söka flyktingarne, sade hr Plantat. — Ja, min herre, svarade hr Lecoq, ni har sagt det. Lätom oss derföre tänka efter hvar och huru han kan dölja sig i Frankrike. Kan det vara i en provins? Nej, tydligen icke. I Bordeaux, som är en af våra största centralpunkter, ger man akt på de personer, som ej äro hemma i Bordeaux. Det finnes dock två städer der man kan passera oanmärkt. Marseille och Lyon. Men de äro långt aflägsna, det fordras att underkasta sig en lång resa för att komma dit. Och ingenting är farligare för sådant slags folk än jernvägarne efter inrättandet af de elektriska telegraforna. Man flyr, det är sannt, man kommer hastigt, men då man inträder i en kups, tillstänges hvarje utgång, och ända till det ögonblick då man stiger ur är man i polisens händer. Trämorel vet allt detder lika bra som