Göteborgsposten – 5 juli 1870, sida 2

denna årtikel, och skeppningen af jernvägsskeno kommer efter allt utseende att i år antaga änm större dimensioner. Vagande det ena mot det andr och fästande afseende på de utsigter till återvak nande lif i affärerna i allmänhet, som nu förefinn: hyser jag det hopp att skeppsfarten skall blifva mer: lönande detta år än det föregående. De förhoppningar om en lifligare affärsverksam. het, som närdes vid början af året, blefvo blott til en ringa grad verkliggjorda, och det visar sig mer och mer att en lång tid måste förgå innan det djupa misstroende till nya företag och till bolag i allmanhet, som förorsakades at 1866 års våldsamma skak ning i handelsoch kreditförhallandena här i landet kan försvinna. Emellertid var förlidet år på dei hela mera gynnsamt än dess föregån re, och ehuru den allmänna klagan ötver tröghet i affärerna och brist på spekulation forttarit att upprepas från alla håll, hafva dock förekommit flera omständigheter. antydande att tillståndet inom landet icke kunnat vara så bedröfligt. som man af dessa yttranden skulle varit ledd att förmoda. Så visar sig i första rummet af uppgifterna från Board of Trade att samfällda exporten af britiska tillverkningar och als i det år uppgick till Å 190,045.230 emot 2Å 179, år 1868 och Å 180,961,923 år 1867, och fastän en ökad export icke alltid kan vara ett säkert kännetecken på en bättre affärsställning, då manufakturvaror ofta måste tillverkas för att hålla fabrikerna sysselsatte och skeppningarne kunna medföra förlust i st. f. vinst, så har man dock god anledning förmoda att denna ökade export varit föranledd af beställningar och ej blott af consignerande af varor på vinst och förlust, isynnerhet som importen af ädla metaller samtidigt med öfver 4,000,000 öfversköt exporten, ett omvändt förhållande emot de tvenne föregående åren. Af uppgiften öfver trafiken å jernvögarne inom det förenade konungariket framgår det äfven att inkomsten pr baumil år 1869 utgjorde e 2896 emot L 2800 år 1868 och 2794 1867, ett ovedersägligt tecken till en lifligare verksamhet. Redogörelsen öfver de vexlar, anvisningar och andra sorters valutor, hvilka utvexlas emellan de olika bankerna i London på det s. k. clearing-housegifver också vid handen att desamme år 1869 med 4 200,784,000 örverstego föregaende årets. Ännu ett tecken till ökad affärsrörelse gitves i den större efterfrågan på penningar som rådde 1869, Jemförd med de tvenne föregående åren. Då Englands banks räntefot till December 1368, när den höjdes till 3 m. under sexton månader oförändradt stått vid 2 Vi varierade den ganska mycket 1869, ökades således i April till 4 4 och i Maj till 43 4, nedgick åter i Juni till 4 2 och sedan i Juli till 31 och 3 96, i Augusti till 2; 2 samt steg i November till 3 26, hvilken räntefot fortfor till årets slut. Medelräntefoten var 1869 31 4 och 1868 27, 4. Värdepapper, med undantag i allmänhet af aktier i bolag med inskränkt ansvarighet, stego också under årets lopp ganska betydligt, och uti denna stegring deltogo äfven de båda svenska statslånen på Londons marknad. Högsta priset på 1868 års 5-g-lan var sålunda samma år 95 40 och 1869 102 4, och på 1864 års 43-94-lån SÅ 20 år 1868 och 903 4 år 1869. Med dessa fakta framför sig och ihågkommande tillika att statsinkomsterna ökats rätt ansenligt, oaktadt borttagna tullar och nedsatta skatter, samt att förbrukningen at thå t. ex. förlidet år uppgick till nära 4 4. pr individ af befolkningen, har man svårt att förklara detta beständiga rop på dåliga tider och blifver nästan böjd att tro att det kommer mera deriträn att man under de föregående åren af öfverdrifven spekulation och lätt förvärfvad förtjenst blifvit bortskamd, än af någon verklig nöd. Saunt är dock att landets förnämsta förvärfningskälla, bomnllsmdustrien, ännu icke lyckats återhemta sig från följderna af kriget i Amerika och fortfarande betungas af råämnets dyrhet, och som priset å den förädlade varan icke kan höjas i samma förhållande utan att betydligt minska atsättningen, isynnerhet inom landet, har denna industri under året bedritvits med svår förlust och många af de mindre fabrikanterna dukat under. Dock är det goda grunder att antaga det bomullsindustrien nu örverstått det värsta och att bättre tider äro för handen. Som många af fabrikanterna, genom sina företrädares iråkade obestånd, erhållit fabriker och maskinerier till underpris kunna de också nu bättre än förr uthärda tåflan. Hvad landet som ett helt beträffar, så är det likväl sannolikt att bomullsindustriens lägervall nära nog ersatts af den ökade utveckling af ylleoch linne-industrierna, hvartill den gifvit anledning. At dessa hade linnetillverkningen förlidet år att kämpa med svårigheter, till följd at en ovanligt svag skörd af lin både till mängd och godhet inom alla linodlande länder år 1868, men som förlidet års afkastning deremot var särdeles rik äro utsigterna nu mycet lofvande. I tillverkningen af yllevaror, kläde, orsted-, strumpstolsfabrikater m. m. förefanns, ramtor allt mot slutet af året, en liflig verksamhet Den industrigren, som under det förflutna året öretedde den största liflighet var dock jerntillverklingen, som icke på langliga tider, om någons D, aft en sådan omfattning. Granskas tabellerna öfver xporten så betinnes det att utförseln af jern och tälvaror betydligt ökades, men att isynnerhet tillerkningen af jernvägsskenor vunnit en hittills okänd tsträckning, så att icke mindre än 895,848 tons eraf skeppades år 1869 emot 583,488 tons året förut. kt detta stora qvamum gingo 300,446 tons till Körnta Staterna och 252,827 tons till Ryssland. Samilda exporten af jern uppgick till den ofantliga