Göteborgsposten – 5 juli 1870, sida 1

det fördelaktiga i en sådan anordning hemställde hr (rumelius, att mötet, utan att i frågan fatta någon resolution måtte låta vid den förda diskussionen bero. Detta förslag blef äfven godkändt. Nionde frågan: Skulle ej associationsideen med fördel kunna Degagnas. för åstadkommande af en önskad samverkan emellan fabriksverksamheten och hustliten? hade ej af afdelningen medhunnits, samt förbigicks nu äfven af mötet. Deremot hade i sektionen en liflig öfverläggning egt rum beträffande tionde frågan: På hvad satt skola arbetareföreningarne kunna na hvarandra inbördes och sinus emellan uppehalla nödigt samband ? Den föreslagna resolutionen härå var af följande lydelse: -AÅrbetareföreningarnes inbördes samband befrämjas bäst genom att följa det Schultze-Delitschska och Roc hdalepionierernas system eller med ett ord genom att bygga på sjelfhjelp. Motet förordar, att arbetsföreningarne i de nordiska länderna ständigt utvexla årsberättelser och andra meddelanden med hvarandra. Wötet önskar, att arbetarne i allmänhet måtte insända korta men noggranna uppgifter till tidninzar, som anses lämpliga att meddela sådana uppzifter. Till detta förslag önskades af hrr Geete, IIangeiundh m. fl. det tillägget, att en komite borde utses, för att till dagen derpå afgifva förslag om lämpliga zärder till be unde af sambandet mellan de nordiska arbetareföreningarne. Bland dessa åtgärder hade man äfven tänkt ig tillsättande af en för hela Sverige gemensam centralkomitt, men mot ändamålsenligheten häraf uppträdde flera talare, såsom hrr Blomstrand, Strömberg, Hagerman, Håkansson m. ilhvilka framhöllo. att man borde tillsvidare låta hvarje arbetareförening sköta och utveckla sig sjelf efter bästa förmåga, då så småningom nog, allt efttersom de blefvo starka, de skulle erfara behof af ett inbördes närmande. Hr Hedin varnade för att tillskapa nya former, innan ännu verkligheten alstrat behofvet deraf. Sjelfva detta mötes tillvaro hade visat, att när verkligen ett behof uppstår, komma äfven af sig sjelfva initiativen, och initiativens män. — Hr Rimestad sann ej resolutionen utgöra ett svar på frågan, men denna uppfattning bestreds af hr Faber. Hr Gamborg önskade, att mötet ville låta bero vid den förda diskussionen. — Sedan emellertid genom votering med 65 röster mot 50, blitvit bestämdt, att ingen komite skulle tillsättas, utföll mötets beslut föröfrigt i denna fråga i enlighet med hr Gamborgs hemstallan. Man öfvergick härefter till de af tredje sektionen afgifna svar, hvilka samtlige utan disskussion biföllos, och voro af följande innehåll: Tolfte frågan: Är förhållandet emellan arbetsgifvare och arbetstagare i de nordiska rikena sådant det bör vara, och huru skall, i annat fall, ett bättre kunna åstadkommas? hade besvarats så, att detta i allmänhet icke alldeles såsom det bör vara, och och att det är önskvärdt, att ett bättre sådant intrader. Aktning för den ordentlige och redbare arvetaren fordras, arbetets ära bör erkännas, om arbetaren sköter sina åligganden och uppför sig väl, samt arbetsgitvaren sätta sig mera i jemnbredd med arbetaren än hittills; och när från båda sidor i gemensamma angelägenheter vid personlig och frivillig uppgörelse dem emellan visas tillmötesgående, skall mycket vinnas. Trettonde frågon: Kunna arbetsinställelser vara för arbetarne och landets näringsverksamhet gagneliga? hade besvarats med ett bestämdt och enhälligt nej. I afseende å fjortonde fragan: IIvilka äro de medel, hvarigenom arbetareiöreningarna söretradesvis skulle kunna göras praktiskt sagneliga? hänvisades till det svar, som blifvit atgifvet på tionde trågan. Den femtonde frågan var af följande vigtiga innehåll: ÅOm den stora utvandringen från Sver ge och Norge, dels för att söka sig stadig bostad i Amerika m. tl. aflagsna länder och dcls till vinnande af arbetstörtjenst för längre eller kortare tid i grannländerna, må anses för de förenade rikena skadlig; hvilka äro de missförhållanden, som kunna anses hafva föranledt och underhålla denna utv andring, och nuru skola dessa kunna arhjelpas? Svaret derå blet: -För tillfället är utvandringen icke skadlig. Som orsak till denna anses väsendtliist missväxtår och ekonomiskt betryck, möjligen också bristen på fullständig politisk och religiös frihet samt, beträffande Sverige, de ojemnt fördelade skatterna och sättet, hvarpa dessa indritvas-Betrafiunde den sista eller sextonde frågan: Da den inhemska industriens höjande är af största vigt tor arbetaren, och utställningar af slöjualster kunna anses såsom de tjenligaste medel härior, anser möket, i betraktande härat, Nordens arbetarer reningar böra allmant insända industrialster till den utställning, som kommer att anordnas i förening med det allmänna svenska landtbruksmötet i Göteborg sommaren 18717 öfverenskom man om följande beslut : Deltagande i utställningen i Göteborg anses särskildt onskli Det vore också ganskn nyttigt, om arbetareföreningarna intr rade sig för den nordi; ska utställningen i Köpenhamn. För öfrigt är man . af den mening, att frakttaxorna på jernvägen för industrialster så val till gagn för utställningen som i: allmänhet böra nedsättas. Hr Rimestad inbjöd de svenska arbetareforeningarnes medlemmar till den industriexposition, som nästa år kommer att ega rum i Köpenhamn; hr Krook inbjöd likaledes till den industriutställning, som kommer att anställas i Göteborg samma år ; I I i samband med det allmänna landtbruksmötet derstädes. Under sammanträdet upplästes ett från Trondhjems arbetareförening ingånget 1y ; könskningstelesram. och uppdro åt mötets styrelse att på ett lämpligt sätt besvara detsamma. i I enlighet med komiterades förslag beslöts, att i nästa nordiska arbetaremöte skall exa rum i Köpenen