Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 3

Parisertidningen Petit Journal hade för någon tid sedar företagit sig att utan grund utsprida det ryktet att kejsarinnan Eugenie vore sinnad att skänka en beklädnad till bvarje behöfvande bara som i år skulle tör första gängen gå till nattvarden. Kejsarinnans intendent skyudade sig att uppsätta ett meddelande, hvarigenom det ogrundade ryktet dementerades. Men kejsarinnan, som tyckte det vara obehagligt att lemna de väckta förhoppningarne ouppfyllda, beredde sig att verkställa det lötte, som Petit Journal henne oåtspord lör hennes räkning afgifvit och förbjöd intendenten att offentliggöra sin reklamation. Emelsertid inkommo icke mindre än 50,000 ansökngar och deras tillfredsställande skulle hafva tagit 4 mill. fr. af hennes privatkassa i anspråk, och bon har derför nu måst låta intensenten få sin vilja fram och publicera en veserläggning af tidningsryktet. Staden Paris affarer göra fortsarande icke blott kommunalmyndigheterna utan äfven regeringen bekymmer. Den sistnämnda har genom en särskild förordning ställt en kredit på o mill. tr. till Seine-prefektens disposition för ut möta några af de mest trängande utgifterna på innev. års budget. Den i Belgien sedan någon tid tillbaka pågående ministerkrisen har ännu icke blifvit ufslutad. Grefve Thueux, som först mottog uppdraget att bilda en minister, har måst atsäga sig detsamma, och baron dAnethan, åt nvilken detta förtroende sedermera öfverlemnades, har ännu icke kunnat för konungen presentera någon fullständig ministerlista. Situationen är också rätt kinkig för hvilken ny minister, som än månde uppträda. Rösterna mom deputeradekammaren äro nemligen så Jemnt fördelade mellan de båda motsatta paruerna — klerikala och liberala — att det är svårt att bestämma på hvilken sida majoriteten befinner sig, och ett beräknadt förtroendevotum kan när som helst slå öfver till ett misstroendevotum. Konungen sjelf lär hafva befunnit sig i tveksamhet om det politiska parti, från hvilket det borde tillkomma honom enligt det parlamentariska styrelsesättets reglor att välja sina ministrar. Den betydligaste af de i England befintliga föreningar, hvilka hafva till syfte att afhjelpa fattigdomen genom att befordra utvandringen till Canada, afsände d. 25 Juni en skara af 1200 nya emigranter. Ensamt denna förening British and Colonial Emigration Fund har sedan April på detta sätt deporterat 4500 af Londons fattiga. Verkningarne af skräddaregesällernas emöt i Cork ha hotat att sträcka sig äfven till London. Så snart saxens bålda vapensvenner började med sina revolutionära förhafvanden, satte deras herrar och mästare sig i förbindelse med en stor skräddarefirma i London, hvilken åtog sig fullbordandet af de hos Corkskräddarne gjorda beställningar. Denna ötverenskommelse blef emellertid bekant för barrikadhjeltarne i Cork, och genom liktänkande yrkeskamrater visste de att inverka på arbetarne hos det ofvannämnda Londonerhuset, så att dessa hotade med att inställa sina arbeten. Polisen måste slutligen blanda sig i saken och genom denna mellankomst afgjordes krånglet. Den ofvan omtalade striken i Cork utgör icke något enstaka förekommande fenomen, I Hamburg pågår en dylik bland dervarande murareoch timmergesäller. De fordra förhöjning at arbetslönen jemte förminskning i arbetstiden. Liknande är förhållandet i Magdeburg. På båda ställena ha arbetsgifvarne slutit sig tillsamman i motkoalitioner, och vid detta liksom vid föregående liknande tillfällen blir det väl arbetstagarne som få ge vika, ester att endast hafva åstadkommit skada för sig sjelfva, för sina mästare och för det stora hela. Från Ryssland meddelas en rapport från krigsministern, general Miliutine, som ådagalägger i hvilken proportion anskaffandet at bakladdningsgevär för ryska armens behof fortgår. 567,000 st. sådane äro redan anskafiade, 62,000 af gamla modeller äro under omarbetning, och dessutom äro i förstnämnda summa icke inberäknade 30,000 gevär, hvilka af skarpskyttebataljonerna innehafvas. Frän Rom fläktar till allas öfverraskning en liberalt protestantisk vind åskådaren till mötes. Oppositionen mot dogmen om påfvens oielbarhet har hittills kämpat mera för att ådagalägga sin övertygelse än under förhoppning om seger, då den hastigt erhållit en oväntad bundstörvandt ur sjelfva kardinalkollegiet i dominikanaren, kardinal Guidi. Kardinalens biträde är så mycket mera betydelsefullt, som han icke talar ensamt för sig utan ock såsom målsman för femton andra biskopar af den orden han tillhör, hvilka i allo dela hans åsigter. Läran om en personlig ofelbarnet hos päfven var till och med det femtonde århundradet alldeles obekaut tör kyrkan. Ur bibel och tradition lär man förgälves söka de