Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 3

Eek till föreningen förärats. Från Utlandet. Den i gårdagsnumret omnämnda diskussionen i Frankrikes lagstiftande församling om mairernas utväljande, gaf anledning till en något komisk episod. En ordvexling uppstod nemligen i sammanhang dermed om den frågan, huruvida några medborgerliga Åurrättigheter finnas eller icke. Jules Favre, som påstod detta, yttrade tillika att vurrättigheternas befintlighet endast kan bestridas at furstliga ögontjenare. Stort tumult! Flera deputerade resa sig och anhålla att presidenten måtte kalla Favre till ordningen, men presidenten, mera lugn, åtnöjer sig med att yttra det dylika personliga meningsolikheter gerna kunde afgöras utom församlingen. Deputeraden Emanuel Arago anhöll då att till presidentens förslag få foga det amendement, att den ifrågasatta platsen utom församlingen, der afgörandet skulle företagas, måtte bli — täktarebanan. Aragos amendement väckte allmänt skratt och det en stund ganska häftiga tumultet lade sig lika hastigt som det uppkommit. Om förloppet vid ceremonien för drottning Isabellas tronassägelse meddelar Åle Moniteur följande: Drottningen var klädd i rosefärgad sidenklädning med ötverkast at hvita spetsar, och hennes hår, hals och öron voro smyckade med dyrbara perlor. På hennes högra sida togo prinsen af Asturien och infanten Sebastian plats, på den venstra drottning Kristina och grefven af Aqvila. Tillstädes voro för öfrigt generalerna Lersandi, Gassel och San Roman, hertigarne af Medina-Celi, Sesto, kiavzares (drottning Kristinas gemål) m. fl. Drottningen tog till ordet och meddelade att hon beslutat nu underteckna sin afsägelseakt samt meddela sina landsmän bevekelsegrunderna dertill. Hon uppläste derefter sin till spanska nationen ställda proklamation, i hvilken hon erinrar derom att hon, efter att så godt som i vaggan hafva blifvit kallad till Spaniens regentinna, vuxit upp under inre medborgerliga strider. Såsom barn, såsom ung flicka, ännu såsom maka och moder hade hon haft att kämpa mot partier eller upprorsmakare, hvilka sökt göra henne makten stridig. Det hade derför varit omöjligt för henne att för sitt folk uträtta allt det nyttiga, som legat i hennes afsigt. Hon avklagar emellertid ingen, förlåter alla som tillfogat henne något ondt, och anförtror sin son åt spanska folkets högsinthet. Derpå upplästes sjelfva det dokument, som innehåller afsägelsen. Dess lydelse var: Jag, Isabella II, förklarar härmed att jag af tri vilja, utan att hafva gifvit efter för någon som helst främmande påtryckning, till min son Alfons afträder och på honom ötverlåter alla mina politiska rättigheter, i det jag med hänseende till honom blott förbehåller mig min rätt såsom moder och förmyndare. Sedan alla närvarande såsom vittnen undertecknat akten, egde handkyssningsceremonien rum. Alla närvarande medlemmar af den spanska kungl. familjen, från drottning Kristina till och med prinsens at Asturien små syskon, tramträdde och kysste hennes hand. Och efter det de kungliga åter intagit sina platser defilerade hela samlingen af grander och kysste först drottning Isabellas sedan den nye legitime konungens hand. Prinsen af Asturien var den, som tycktes vara minst uppbygd af hela högtidligheten, och knappt var densamma till ända, innan han skyndade fram till hertigen af Sesto och ropade: du har icke sett min nya velociped ännu; kom skall du få se den! — Vi frukta att royauttens imposanta emblemer här blifvit utan ändamål utvecklade i all sin glans. Den badort, vid hvilken kejsaren skall tillbringa en del af sommaren, är nu bestämd; det blir den lilla i Vogeserdepartementet belägna orten Contrexeville, som får mottaga honom under den till tre veckors tid beräknade badsejouren. Kejsarens tillstånd säges för öfrigt vara betydligt förbättradt, redan innan badresan företagits.