Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 2

strängaste tystlätenhet, som du äfven iakttagit, den rättvisan måste man göra dig, bad han dig lemna de andra domestikerna på bangården och gå till Forges des Vulcain att köpa honom en hammare, en fil, ett huggjern och en dolkknif. Dessa föremål skulle du bära till en qvinna. Det var då som din herre gaf dig sedeln på femhundra francs, sägande att du skulle gifva houom tillbaka resten vid din återkomst följande dag. Är det så? Ja det var så, man såg det i den anklagades ögon. Likväl svarade han ännu: — Jag kommer ej ihåg det. — Då, fortfor hr Lecoq, skall jag berätta för dig, hvad som vidare hände. Du drack, du blef rusig, till den grad att du förskingrade en del af hvad du fått tillbaka af de penningar man anförtrott dig. Deraf härledde sig din förskräckelse då man grep dig i går på morgonen innan man sagt dig ett orå. Du trodde att man skulle arrestera dig för ditt afvikande. Sedermera, då du fick veta att grefven under natten blifvit mördad och du erinrade dig att du föregående dagen köpt alla dessa stöldoch mordredskap, då du hvarken visste adressen eller namnet på den qrinna, till hvilken du burit paketet, då du var öfvertygad om att man ej skulle tro dig om du förklarade ursprunget till de penningar man fann i din ficka, så i stället för att tänka på medel att bevisa din oskuld blef du rädd, du trodde att du skulle rädda dig genom att tiga. Den anklagades ansigtsuttryck undergick en synbar förändring; hans nyss sammantryckta läppar öppnades, en —