Göteborgsposten – 30 juni 1870, sida 1

svarade han. Åro ej två timmar nog för att uppgöra ett försvarssystem ? Polisagenten skakale på hufvudet med tvifvelaktig min. — Det är visserligen mer än som behöfves, sade han, men vår anklagade bryr sig föga om ett system, det vill jag våga mitt lif på. — Om han tiger är det derföre att han ej hittat på någon antaglig förklaring. — Nej, min herre, nej, svarade hr Lecoq, var öfvertygad om att han ej söker någon sådan. Enligt min åsigt är Guespin ett offer. J.g misstänker att Tråmorel lagt ut en nedrig snara för honom, hvari han fallit och hvari han känner sig så väl fångad, att hvarje strid tyckes honom vara vanvettig. — Det är äfven min åsigt, bekräftade hr Plantat. — Den verkligt brottslige, fortfor polisagenten, grefve Hector, har i sista ögonblicket gripits af ett slags vanvett, som skämt bort alla de försigtighetsmått han förut tagit. Men låtom oss ej glömma att han är en intelligent man, tillräckligt trolös för att uttänka och låta de förhatligaste anslag mogna, tillräckligt samvetslös för alt utföra dem. Han vet att rättvisan, då ett brott blifvit begånget, skall hä personen som ank! agas för att ha begått det; han är ej okunnig om att polisen, så länge den som anses brottslig ej blifvit gripen, är oupphörligt vaksam och i verksamhet; han har kastat Guespin till oss, som den för hårdt ansatte jägaren kastar sin handske till björnen som förföljer honom. Kanhända tänkte han, att villfarelsen ej skulle kosta en oskyldig hufvudet; men det säkra är att han