Göteborgsposten – 30 juni 1870, sida 1

Utställningen i Boras, (Från Red:s korrespondent.) I Då kon. Gustaf II Adolf omkring 1619 gjorde ett besök i Göteborg, lät han till följe at städernas klagomål öfver de s. k. gårdfarihandlandenas intrång i deras handel å landet, kalla till sig de förnämsta bönderna från de handlande häraderna och föreställde dem, att de borde antingen afstå från sådan handel eller bygga en stad och gifva skatt såsom andra handlande. När bönderna invände att de i sin ofruktbara bygd icke kunde föda sig utan att få kringresa och försälja, hvad de med sina händer tillverkade, skall konungen hafva sagt, att halfva Ingermanland ännu stode öde och behöfde bönder samt bedt dem besinna sig derpå, då de, efter någon öfverläggning af fruktan för en tvungen utflyttning förklarade sig nöjda att bygga en stad och der nedsätta sig. Detta uppsåt berömde konungen och läggande sin hand på ståthållaren öfver Elfsborgs fästning, Nils Stjernsköld, sade han: Denne skall utse plats och afsticka till stad åt eder. Detta verkställdes äfven 1621, vid hvilket tillfälle bemälte landshöfding öfver Westergötland och Dal, pekande på en norrut från staden liggande bergsås, Boeråsen. och, frågande dess namn, skall hafva yttrat då detta blifvit uppgifvet: Så skall ock sta den nämnas. Redan med privilegierna, ge nom fundationsbrefvet af d. 25 Maj 1622, fick staden sitt namn och vapen: 2:ne ullsaxar och en alo. Att de Borås omgifvande häradernas innevånare redan i bedniska och katolska tiderna idkat handaslöjder och drifvit handel, finner man at uppgifter i norska konungasa gorna, Westgöta-lagen, förbundshandlingar mellan Sverige och Norge (år 1401) samt i den af historieskrifvaren Olaus Magnus (år 1555) gjorda framställning om vestgötarnes handel under medeltiden. Den från urminnes tid så beryktade gårdraribandeln utsträcktes äfven till utrikes orter, såsom Danmark, Tyskland och Holland. Prof. Bromell från Upsala (död 1731) träffade såunda på gränsen af Brabant en vestgötahandlande, som der satt sig ned och vunnit bur skap. Denna handel inskränker sig numers nästan uteslutande till en af åtskilliga bland allmogen inom Åhs, Redvägs och Kinds härader samt resehandlande i Borås och Ulriceö ö 7 hamn inom Sverige och Norge idkad örsäljning af hufvudsakligen i Mark vid fabriker eller genom handaslojd tillverkade bomulls vätnader, hvilken tillverkning på de sista 40 åren sändigt tillväxt, hvaremot den af linne och yllevaror under samma tid stadigt at tagit. Inom en tid af omkring 200 år har staden Borås icke mindre än 4 gånger hemsökts af eldsvådor till den omfattning, att nästan hela staden hvarje gång nedbrunnit. Sista stora branden inträffade d. 14 Juli 1827, på hundrade årsdagen af den andra, som timade d. 14 Juli 1727. Nils Hufvedsson Dal, för Borås hvad Cederbourg är för Göteborg, yttrar i sin Boörosia, urbs, per Regna Septemtrionis , mercatura nobilis, Then vthithe Nordiska Riken för sin Köp -handelsf wälbekante Boeråås Stad, hvarur ofvanstående historik, i sammandrag efter IIollander, blifvit antörd. bl. a, följande: Staden är straxt i begynnelsen af en förfaren Landtmetare wel och redigt iytritad och afstucken