Göteborgsposten – 30 juni 1870, sida 1

Article Image
heter medförda slagg för att dess ideala beskaffenhet skall framträda; ett faktum är likväl, att fullkomlighetens gräns icke är uppnådd och att de öfriga nämnda hindren för den menskliga viljans utveckling ännu qvarstå. Förlades derför nu samhallsmaktens tyngdpunkt hos folkets massa, vore det visst icke några idealväsenden som kommo att leda statens öden: det vore varelser af samma bristfulla slag som det hvilket nu hafver makten i händer, Adams ättlingar äfven de. Och icke nog dermed. Ekonomiskt oberoende är visserligen icke någon gradmätare vare sig på moralitet, intelligens eller förmägan att sköta allmänna värf, men olyckligtvis måste det antagas tillsvidare böra utgöra ett kompetensvilkor för politiska rättigheter. Der må nemligen bos den fattige arbetaren bo det mest frihetsälskande sinne, det lugnaste bedömande af de allmänna förhållandena och de rikaste anlag för deltagande i samhällets värt, men de rika anlagen hinna icke utvecklas af honom, som är upptagen af kampen för den fysiska tillvaron, det lugna passionsfria omdömet skymmes af det jägtande näringsbetrycket, och frihetssinnet böjes när han ser de sina hungra. Ett af dessa två inträffar: antingen faller han ett offer för det korruptionsväsende, som f. n. i åtskilliga länder, i Amerika och Frankrike t. ex., visat sig vara den allmänna rösträttens resultat, eller ock hemfaller han åt den lära hvars syfte kan sägas vara det att på lagligt sätt komma i besittning af olagliga fördelar, åt kommunismen. Någon af dessa följder skulle säkerligen uppkomma ätven i vårt land, i händelse vår tids stora problem om lika delaktighet för alla samhällsmedlemmar i atgörandet af samhällets angelägenheter löstes på det enkla sättet att en sådan rätt hastigt och lustigt tillerkändes hvar och en som är af qvinna fodd. Men det gifves andra sätt att lösa en knut än att afuugga den: icke hvarje knut är gordisk och hvarje upplösare är icke nödvändigt en Alexander. De arabiska legenderna förtälja att när Muhamed en gång befallde ett berg lösgöra sig från sina rötter och nalkas honom det undret skedde, att berget icke hörsammade befallningen. Men se — tillfoga de — det ännu större undret skedde då, att profeten nalkades berget. Vore det icke skäl att våra nyliberala gjorde som profeten? I stället för att fordra att all valcersus, i hvilken den bestående samhällsordningen ser det säkraste värnet mot ett tilltagande proletariats faror och hvilken derför slagit djupa rötter i de öfriga sambällsklassernas sjelfuppehållelsedrift, — i stället tör att fordra det denna skall försvinna och den allmänna rösträtten med ett steg närma sig de i ekonomiskt hänseende mindre lyckligt lottade klasserna, vore den utvägen tänkbar att dessa tor det goda ändamålet intresserade personer arbetade på att de utestängde klasserna måtte sjelfva närma sig den töreskrifna census, om också blott småningom, stegvis. I eådaut tall skulle mötet mellan profeten och berget, mellan den allmänna rösträtten och den bestående census kunna ske på halfva vägen. Ingen nödvändighet bjuder nemligen aw det s. k. politiska strecket säties på just den punkt af inkomstskalan, hvarest detsamma nu är satt. För vår del tro vi att ur teoretisk synpunkt det vore naturligare om utöfvandet af politisk rösträtt fästades vid erläggandet af bevillning till staten, och att således blott de uteslötes från den förra som från den senare äro befriade. Men då tiliika tordran på ekonomiskt oberoende såsom vilkor för rösträtt icke kan försakas, lär detta streck icke kunna långt nedflyttas, isynnerhet som i följd af penningens alltiemt sjunkande värde vi alltmer nalkas den tid då det nuvarande censusbeloppet blir den lägsta summa, medelst hvilken en familjfader kan förskaffa de sina ett sådant uppehalle att familjemediemisarnes lif kommer att tillfredsställa anspråken på en fullt mensklig tillvaro och icke utgöra en förtviflans kamp mot nöd och behof. Ur praktisk synpunkt äro derföre de nuvarande bestämmelserna väl valda, och minst af alla torde innehaivarne af de små inkomsterna sjeltve svärma för den AA KR RITA IIS KITE: TRE ISTARN SSD STRASSER KA RER ER

30 juni 1870, sida 1

Thumbnail