Göteborgsposten – 30 juni 1870, sida 1

Folkhögskolorna. Det gitves i vårt land ett bekant politiska parti, i hvars, likt en ny Mose lag formade sam ling af budord, äfven det budet finnes uppta get om ett ögonblickligt förverkligande af fordran på alla medborgares lika inflytande vid afgörandet af statens och kommunens angelä genheter. Skall väl denna nyliberala drön. någonsin kuvna förverkligas? När man ser törändringarne inom den industriella verlden, när man ser menniskoanden göra trakt efter trakt af e områden, inom hvilka förut endast blinda naturkrafter herrskat, sig underdäniga och ombilda de otämda makterna till lydiga redskap för sin vilja, så ligga de srägorna nåra till bands: skall icke samma företeelse visa sig i menniskans egen inre verld? skall icke herraväldet öfver hennes egna sedliga och intellektuella krafter utveckla sig till sam ma höjdpunkt, som hennes makt öfver naturen synes vara stadd på väg att nå? Den, som t:or på möjligheten af en nästan oändligt steg rad törfullkomniug hos menniskan och menskligheten, tager sig till vara tör att nekande hesvara dessa frågor. Vore en sådan utvecking hunnen, då blefve den mycket omtalade personlighetsprincipen fullt berättigad, då skulle egennyttans och det personliga kitve:s makter, hvilka nu ofta diktera besluten inom de rådplägande församlingarne, bli törjagade och såsom enda ledstjerna tör representantens handlingssätt qvarstå den vackra regeln om att vallmant väl är alla samhällsmedlemmars högsta lagn. Men man må hysa så bergfast tro som helst på läran om menniskoslägtets perfektibilitet, man må vara hilligt ölvertygad om befintligheten af en ihvarje menniska mueboende grundvilja, som blott behötver befrias från den at tillfälligheter och yttre omständig