Göteborgsposten – 28 juni 1870, sida 1

ena sidan till venster hade han uppfört summan 10, 000 franes. Å den andra, till höger, hade han skrifvit in ätskilliga summor, hvilkas totalbelopp utgjorde 21,500 francs. Dess summor voro de olika pris han betalt vid de köp han gjort. Allt var klart och tydligt. Madame Sauvresy hade betalt 40,000 francs till Robelot för hans flaska af blå kristall. Hr Plantat och polisagenten hade ingenting mer att göra hos Robelot. De låste in i byrån de penningar som funnits i kaminen och förseglade allt. Två personer skulle hålla vakt der. Men hr Lecoq var ännu ej fullkomligt belåten. Hvad .var det för ett manuskript som den gamle fredsdomaren läst upp? Ett ögonblick hade han trott att det helt enkelt var en kopia af den skriftliga angifvelse som Sauvresj anförtrott åt honom. Men nej, det var omöjligt; Sauvresy hade ej kunnat skrifva de sista förfärliga scenerna af sin pinohistoria. Denna olösta gata oroade polisagenten mycket och förgiftade den glädje, som han erfor öfver att ha fört denna svåra undersökning till ett godt slut. Ännu en gång ville han försöka att få sanningen ur den gamle fredsdomaren. Han yttrade med sin aldra oskyldigaste min: — Förlåt, min herre, vända vi ej tillbaka till er? — Hvarför skulle vi det, då doktor Gendron förenar sig med oss här, sedan han lemnat mairens? — Jag tror, min herre, att vi komma att behöfva den uppsats ni läste upp för oss i natt för att meddela den åt instruktionsdomaren.