Göteborgsposten – 27 juni 1870, sida 2

Men Louis rörde sig ej ur fläcken. Den flegmatiske trädgårdsdrängen stod som en fåne af idel förvåning. Hvad betydde allt detta? Hvarifrån härledde sig dessa svår till en strid på gräsvallen och dessa besynnerliga föremål som han funnit? Hvem var denne lille blonde man, som plötsligt blifvit mörklagd, och som från att vara mörklagd åter blifvit blond? Hvarföre, på hvad sätt, genom hvilket sammanträffande af besynnerliga händelser hade Robelot kommit och tagit lifvet af sig i bibliotekskabinettet? ... Den gamle fredsdomaren var tvungen att upprepa sin befallning tre gånger för att få sin trädgårdsdräng på väg. Beträffande madame Petit började hon vid åsynen af det lik som låg i biblioteksrummet uppgifva genomträngande rop. Derefter hade hon genast rusat ut för att ut sprida den rysliga nyheten i trakten, for att för alla sina väninnor omtala alla de öfverraskande saker hon med sina egna ögon sett och med sina egna öron hört under loppet af tjugofyra timmar. Doktor Gendrons närvaro var ej längre behöflig; han lofvade herr Plantat att återförena sig med honom och gick ut för att göra sig underrättad om hr Courtois tillstånd. Emellertid kom Louis snart tillbaka, följd ej af två utan tie män. Man lade Robelots lik på båren och begaf sig i väg. Robelot hade ensam bebott ett litet hus, bestående af tre rum, af hvilka det ena tjenade honom till butik och var uppfylldt med torra växter af alla möjliga slag.