Göteborgsposten – 27 juni 1870, sida 1

korrespondenterna till våra tidningar? Hvad vet jag: plägade Orvar Odd säga, när han icke var riktigt säker. Af den ryska industrien torde dock våra industriidkare icke halva något synnerligt att lära, och de ofvan antydda korrespondenterna bafva också med lätt hand berört den. Men af andra resande har jag deremot försport, att utställningen företedde ganska mycket af stort intresse för bedömande af den mäktigaste monarkiens i Europa och de många olika folkstammarnes, som bilda denna monarki, ståndpunkt på kulturens jakobsstege. För att skildra dessa egendomliga företeelser fordras endast en öppen blick och någon skarpsinnighet. Men detta stoff, som lärer varit ganska rikt, ha korrespondenterna nästan alls icke gjort sig till godo. De hafva med en viss skyggbet vidrört utställningens specialiteter och rört sig företrädesvis på utkanterna af densamma. En korrespondent har producerat åtskilliga spalter, rikast på naivt joller, som har föga gemenskap med utställningen. Han meddelar t. ex. att den ryska industrien ligger i sin linda, men när man lär känna Rysslands jord undrar man ej deröfver. Är då jorden så fattig? Nej tvärtom, den Åär af makalös fruktbarhet, säger han. I andra länder anses jordens torftighet utgöra ett hinder för industriens framsteg. Den makalöst fruktbara jorden sträcker sig trån Petersburgs bredd grad ned till Svarta hafvet. — Matjorden der har fyra fots djup och under denna ligger i en del guvernementer ett tunnt sanalager, som genomsläpper vatten, når deraf saler för mycket; i andra trakter ett tunnt lerlager som qvarhåller vatten när deral faller för litet. — Bonden har merändels ett jordområde af 16 tunnland. (Men hvem har då den öfriga jorden i det stora och folkfattiga andet:) Afkastningen omvexlar från 6:te vill lö:de kornet. Gödsel kan bonden icke använda för att säden ej skall växa för mycket i strå. Han begagnar spillningen tiil bränsle eller att laga vägar medr. Ja, han bränner upp den, och den ene grannen transporterar sin spillning nattetid på den andre granneus mark, utan lot. Ryska bonden är utomor dentligt läraktig, och kommer han äefrån sin jordtorfva, kan af honom göras snart sagdt hvad som helst, och det med lätthet. Ehuru Rysslands jord i vissa trakter är så passande tor odling af hampa, produceras ej inom hela riket större qvantitet, än som motsvarar 8 å 9 mill. rdrs värde. (Men huru står denna uppgift tillbopa dermed att Storbritannien ensamt importerar rysk hampa för ett värde af 6 å 7 mill. rdr årligen och Sverige vanligen för 1 mill. rdr?) Säg nu om ej dessa medde landen, och ändå flera dylika skulle lätt kunna anföras, erinra om de naiva uppgifterna som förekommo i de gamla resebeskrifningarne, hvilka vi läste i vår barndom med så stor förvåning? En arnan rapportör har tagit sin uppgift allvarsammare. Han docerar, emedan han gjort ull sin uppgift att företrädesvis egna sig åt det på utställningen som kan för vårt land vara af intresse i kommersielt och industrielt bänseende, hvartill dock fordras en grundlig sakkunskap i dessa förhållanden. Till det mest intressanta som utställningen har att förete räknar han de profver, som förekomma af den i Ryssland uppspirarde tillverkningen ar jernvägsmateriel, och vid hvilkas betraktande man erinras om åtskilliga förhällanden hemma hos oss, hvilka äro egnade att väcka allting annat än angenäma tankar och betraktelser — men hvilka tankar och hvilka betraktelser? Oangenäma borde de väl icke vara, då han anser, att införsel från Sverige af godt träkolsjern är i Ryssland behöflig. Deremot7, säger han, Åligger det i sakens natur att det svenska jernet icke kan härstädes (i Ryssland) täfla med det billigare engelska för så dana ändamål, der mindre afseende ästes på qvaliteten, hvilket man också lätt skall inse måste vara förhållandet, så länge vi sjeltva importera engelskt jern för ganska I E hof och af sådant bygga t. ex. alla våra jernvägsbroar, hvilka äro hufvudsakligen, om ej uteslutande, af engelsks jern, för att icke beröra det ledsamma kapitlet om vår stora import af engelska jernvägsskenor. Men hvad vill nu detta säga egentligen? Kan ej svenskt jern i Ryssland afyttras derföre att vi intaga det billigare engelska jernet till åtskilliga behof? Kan väl denna omständighet menligt inverka på vår Jernexport på Ryssland? Borde ej förhåll andet, om ej andra faktorer tillkomI nesmålet af den men som är innes