Göteborgsposten – 27 juni 1870, sida 1

tarne ha blitvit lifvade för den iden. Maior Adelsköld har besökt ön; han har kastat en flyktig, men genomträngande blick på den, öfvertygat sig om att jernväg kan byggas der, ocn öfverraskat dem med underrättelsen att kostnaden för anläggning och materiel — enl. Gotlandstidningens uppgift — Åej komme att särdeles öfverstiga, om ens uppnå 100, 000 rdr för milen. Ett fabulöst billigt pris! Blotta uppgiften derom ställer ju de billiga norska jernvägarne långt i bakgrunden. Gotlandsrepresentanterna kunna numera omöjligt bli absoluta nihilister längre, det är klart, utan måste bli nihilister med modifikation, hvilka, som bekant är, anspråkslöst fordra att till bolagsbanors byggande skall staten anslå tredjedelen af anläggningskostnaden, utan anspråk på återbetalning. Vid sidan af det ständigt upprepade ordandet, i riksdagen och i åtskilliga tidningar, om Ålandets betryckta ställning?, torde såsom en motsats framhållas, att under ingen period tillförne så ofantliga kapitaler blifvit nedlagda i ångfartygsbyggnader som under de sista 3 å 4 åren, och ifvern att på detta sätt använda kapitaler är i starkt tilltagande. Aktieteckningen till det eva ångfariyget efter det andra går numera lätt för sig, under det att på de varf der träfartyg byggas ätven råder stor verksamhet. Det är ej så länge sedan, då Motala mekaniska verkstad nästan ensamt byggde större ångfartyg, och rörande deras konstruktion — till och med inred ing — var kapt. Carlsund den enda bestämmande viljan. Konkurrensen var så obetydlig, att lång tid, ofta mer än ett år, gick om innan ett ångfartyg kunde bli färdigt, och beställaren fick ofta tåligt nöja sig med en sjelttagen prolougation levereringstiden. Då Nyköp ngssaktoriet upphörde sades att Sverige icke kunde förse mer än ett sådant med tillräckligt arbete. Men huru många verkstäder, der ångfartyg byggas, finnas icke nu här i landet, huru strängt sysselsatta äro de icke nu, och huru många ångfartyg af olika konstruktion och för olika ändamål åstadkommas icke nu? Det anses af vigt att reguliert få kännedom om folkmängden. Skulle det icke vara lika vigtigt att t. ex. hvart tioade år åstadkomma en ofsiciel och noggrann öfversigt af landets finansiella och ekonomiska ställning? Huru upplysande skulle ej en sådan öÖrversigt blifva? Huru många falska föreställningar skulle icke derigenom undanrödjas och förebyggas? Men, jag förutser, en sådan åtgärd skall af många förklaras öfverflödig, ja rentaf onyttig, företrädesvis af dem som anse både nyttigt och nödvändigt att ställningen alltid skildras så ofördelaktig som möjligt, alldeles som åtskilliga räder skildra sin ställning betänklig på det att sönerna skola bli sparsammare. (Forts.)