Göteborgsposten – 22 juni 1870, sida 2

upp i sin säng och med vidgade pupiller, armen utsträckt mot fönstret, utropade han: — Der, bakom gardinerna, jag ser dem! En sista konvulsion kastade honom tillbaka mot örongottet. Clement Sauvresy var död. För mer än fem minuter sedan hade den gamle fredsdomaren slutat att läsa, och hans åhörare, polisagenten och läkaren voro ännu underkastade intrycket af den sorgliga berättelsen. Det får erkännas att hr Plantat hade ett egendomligt sätt att läsa, som var väl egnadt att göra intryck på dem som afhörde honom. Han blef hänförd och talade som om hans egen personlighet varit invecklad i saken, som om han sjelf spelt en roll i denna mörka affär och hans egna intressen varit deri invecklade. Hr Lecoq var den förste som återkom till könsla af verkligheren. — En genialisk karl, den Sauvresy! sade han. Hvad som slog an på polisagenten var isynnerhet Sauvresys utomordentliga förställning. Han beundrade honom isynnerhet derföre att han vetat att så väl spela sin roll, då han visste att han måste sätta lifvet till. — Jag känner e), yttrade han, många personer som äro i stånd till en så förfärlig fasthet. Att helt medgörligt låta förgifta sig af sin egen hustru, brrrr man ryser vid blotta tanken derpå.