Göteborgsposten – 21 juni 1870, sida 2

missförstod. Han trodde att hon tänkte på den testamentskopia vid hvilken han tillagt några rader. — Du tänker på den kopia af testamentet som du har, sade han till henne, men den kopian är utan värde, och orsaken till att jag tillade några betydelselösa ord var fruktan för er snikenhet och nödvändigheten att insöfva ert misstroende. Mitt testamente, det verkliga — han lade tonvigt på ordet verkliga — det som är deponeradt hos notarien i Orcival och som skall kommuniceras er, bär två dagars senare dato. Jag kan läsa upp kouceptet dertill för er. Ur en portfölj, liksom revolvern dold under hans hufvudkudde, tog han fram ett pappersblad och läste: Ångripen af en sjukdom som jag vet vara obotlig, uttrycker jag här, fritt och vid mina sinnens fulla bruk, att min yttersta önskan är att min högt älskade enka, Berthe, så fort lagen tillåter, gifter sig med min vän grefve Hector de Tremorel. Som jag varit i tillfälle att på samma gång uppskatta både min hustrus och min väns själsstorhet och ädelhet i tänkesätt, vet jag att de äro värdiga hvarandra och att de båda skola bli lyckliga. Jag dör lugnare då jag vet att jag lemnar min Berthe en beskyddare som jag pröfvat ... Berthe kunde omöjligt höra mera. — Nåd! utbrast hon, nog!