Göteborgsposten – 20 juni 1870, sida 1

Bref från Amerika. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) S:t Paul d. 28 Maj. Efter att hafva besökt åtskilliga större och mindre svenska settlements i Minnesota, Wisconsin och Illinois, vill jag nu, enl. förut afgifvet löfte, meddela Göt.-Postens läsare några upplysningar rörande dessa. Det var i början at April jag lemnade Filadelfia och inträffade i Chicago, hvarest jag stannade ett par dagar, under hvilka — jag kan ej underlåta att i förbigående omtala detta — jag till en del godtgjorde hvad som vid mitt förra besök derstädes blifvit försummadt; vägledd af några välvilliga och på platsen väl bevandrade landsmän, tog jag neml. nu i betraktande en del af stadens vigtigaste märkvärdigheter, öfver hvilka jag dock icke hinner att i detta bref utbreda mig så som jag skulle önskat. Af hr Almini, i ett af mina föregående bref omnämnd såsom en bland Amerikas skickligaste och mest anlitade målare, beledsagades jag upp till Crosleys tafvelgalleri, der jag såg många målningar, isynnerhet landskapsstycken af ganska stort värde och blef presenterad för flera af de i samma byggnad sig uppehållande artister, som ständigt lemna bidrag till detta galleri. Bland de stycken, som ådrogo sig den största uppmärksamheten, hade man nöjet att räkna ett af en ung dansk vid namn Holty, föreställande ett skeppsbrott, och hvilket nyligen blifvit såldt åt en amerikanare för 1000 dollars. Af de amerikanska artisterna, hos hvilka jag gjorde förfrågan rörande den unge dansken, prisades han för en ovanligt stor förmåga och förespåddes en lycklig framtid. I samma byggnad inrymmes en större operasalong, lika smakfullt som dyrbart inredd. Hr Almini har utfört all till densamma hörande målning på ett sätt som synes lemna intet öfrigt att önska och hvilket öfverträffar allt hvad jag sett i den vägen förut. Vid denna teater har en ung svensk, hr Malmsjö från Göteborg, som först arbetade hos hr Almini, en stadigvarande anställning såsom dekorationsmålare med 60 dollars aflöning pr vecka. Den enda Söndag jag vistades i Chicago använde jag till att göra ett besök i den af mig förut omnämnda Svedenborgs-kyrkan, och utanför densamma sammanträffade jag efter gudstjenstens slat med en hr Sven Nilsson, hvilken för 18 år sedan lemnade sin födelsebygd, Skåne, under så fattiga omständigheter, att han nödgades af en god vän låna den för hitresan erforderliga summan. Efter hitkomsten uppehöll han sig en längre tid i Ohio, der han, ehuru från fäderneslandet medhafvande ganska goda insigter i trädgårdsskötsel och dyl., måste hålla sig till andra sysselsättningar af hvarjehanda slag, till dess han sent omsider lyckades erhålla en som fullkomligt passade honom. Sedan fyra år har han neml., i förening med en annan landsman, en barndomsvan hr Bengtson, som vistats här i landet lika lång tid, varit sysselsatt med tvenne stora parkanläggningar i Chicago. Detta arbete, hvilket de båda svenskarna genom kontrakt åtagit sig att helt och hållet på egen hand fullborda, sedan de först inlemnat af vederbörande godkända ritningar dertill, torde vara, om man undantager kapt. Ericssons, ett af de mest vidlyftiga några svenskar här i landet åtagit sig. Hr Nilsson, som bor i när heten af den ena parken, Union Park, hade den artigheten att åka omkring med mig såväl i denna som äfven i den andra vid stadens motsatta sida belägna, åt sjön gränsande Lincoln Park:; och af det jemförelsevis lilla, fastän i sig sjelf ganska betydliga, som redan blifvit gjordt, kunde man med tillhjelp af den för sitt företag särdeles intresserade anläggarens upplysningar lätt sluva sig till att dessa parker, synnerligast den sistnämnda, som eger en ofantligt stor arealyta och lemnar den herrligaste utsigt öfver den vackra sjön Michigan, komma att utgöra Chicagos prydvad och dess stolthet. Hr Nilsson, som nu är i ganska goda ekonomiska omständigheter samt dertill tör sin redbarhet och ett ssärdfritt väsen åtnjuter ett stort anseende såväl ibland amerikanare som härv. svenskar, eger ett inbjudande hem, i hvilket jag hade det nöjet att tillbringa några timmar. Mot hans hustru AAA — I dig, och du kunde ej komma och sä: